Älskar evigheten

Vad kan jag gör, så att jag faller någon gång ner, i verkligheten med hjärtat i spilor och kalla blod tårar ner från mina varma röda kinder, halsen hes och spruken, läparna ljusnar och blir kal som sten. Somnar sen i djup divala och vaknar efter ett år hundraren av en mjuk, varm kyss som vissar vad riktig kärlek kan vara.