Ensam

En simpel tår faller ner från mitt öga.
En ensamhet så stor att sår blir kvar.
Ordet ensamhet kan aldrig jämföras med någon förolämpning. Av elaka ord blir det spår av, men ensamhet blir något man känner av varje dag. Ens tankar hörs tydligare, vad som händer runt omkring spelar ingen roll. Utan att man känner det bryts man samman i små stunder.
På en flicktoalett och gråter, är vad jag gör nu.
Ingen ser mig eller lyssnar på mina ord. Att tränga bort allt dåligt, funkar inte när man ser sig själv i spegeln. Alla negativa ord börjar bli till en bok, till en bok som handlar om mitt liv. varje ord, varje andetag är med, varenda tår som faller från mina ögon. Ett brustet hjärta som tappert kämpar vidare, men för hur länge?En själ som försöker sprida glädje inom mig, börjar ge upp. Och det läskigaste är, när man har många människor runt omkring sig, är man fortfarande ensam.