Gråtens höst.

Jag står och låter höstlöven falla, nu har jag fattat att alla är alla. Låter vinden smeka min kind, det gnisslar lite lätt i min grind. Låter tåren, lik som vågen, visa det sista av våren. Jag torkar bort tåren, låter tåren gnida in sig i såren. Ett löv viner bort med en vind och landar i mitt hår,
nu står jag där, och ett löv fastnar på mitt sår. Det svider till, men inte jag vill inte gråta, vill inte låta gråten falla, alla är olika varanndra.

Ett beslut som jag fattat just nu...