Jag andas förtvivlan Förtvivlan finns i varje andetag
Den växer i mig varje dag
Jag kommer allt längre bort från dig
Fast det ända jag vill är att du ska älska mig
Jag kan inte göra något åt denna förtvivlade sorg
Det är som att du har byggt en borg
En borg att fängsla mig i
För det kommer aldrig att bli vi
Skriven av Karin, 12 år från Norrköping. |