Solnedgången

Ett rött sken lyser upp staden
Mitt rätta jag kommer ur fasaden
Så mäktigt, jag känner en tår
På kinden klistrar det fast en slinga hår
Solnedgången så mäktig, så röd
Jag tog tag i en bänk som stöd
Sedan går jag till vattnet ner
Av solen, vill jag bara ha mer
Jag lyssnade till vattnets sång
Tills det inte längre fanns en solnedgång