Du var allt för mig..

Du var faktiskt allt för mig....

Du var snäll, omtänksam och fick mej att le..

Du fick mig att stå på mina egna fötter...

Du fick mig att skratta när jag var ledsen...

Du fick mig att vara ärlig...

Du gjorde så jag andades...

Jag levde på dina andetag....

Jag andades in din luft...

..och jag älskade dig...

Nu när du är borta...så vet jag inte ifall jag orkar leva mer...Jag vet inte ifall jag kan skratta som jag gjorde innan jag vet inte ifall jag kan stå kvar på jorden med den tyngden jag har i mitt hjärta..Jag vet inte ifall jag kan vara ärlig längre...

Mina föräldrar säger att du har det bra där uppe att du trivs med Mormor och Farmor att ni säckert bor i en villa som är gul med gröna knutar...

...de har också sagt att jag får träffa dig någon dag, men att det kan ta ett tag,,, så jag ska försöka leva iallafall ett tag till, jag gör som du har sagt: att alltid fortsätta kämpa vad som än händer....och att om man tror det inte går så ska man fortsätta....

och det är exakt det jag ska göra för jag vet att du blir stolt över mig då...

Jag saknar dig morfar....

men jag vet att du står vid min sida hela tiden och att du finns imitt hjärta och att jag finns i ditt....

<3