Två in en

Jag är inte den jag vill vara,
finns inget "jag", jag låtsas bara.
Den delen i mig som kallar sig "jag",
besegrar delen som är osäker och svag.
Det är den delen som gör mig rädd,
som om jag bytte roll och blev förklädd.
Jag är en, fast egentligen två,
men ingen ser det utanpå.
Det är bara vissa stunder som jag verkligen är "mig",
och det är de ögonblick jag kan titta på dig.
Men när du ser tillbaka med ett leende
så vaknar mitt andra beteende.
Men det är alldeles för svårt att förklara,
när det finns är jag inte där,
Det leendet tillhör den jag inte vill vara,
och det är i den som du har blivit kär.