En vissen ros....

När du stack.
Då mitt hjärta brast.
Kändes som är spik i mitt hjärta.
Det var en hämsk smärta.
Tårar som jag fällde.
För någon jag igentligen inte kände.
Men du var mitt allt.
Det är faktisk sant.
Det kan ingen ändra på.
Det var häsmkt att se dig gå.
Men jag kunde hitta.
En vissen ros i en likkista.
Jag luktade på den, den luktade hemskt.
Det var den jag fick av dig.
Jag kände aldrig dig. Har aldrig gjort.
Men nu får jag aldrig se dig igen.
tro det eller ej men du var min enda vän.
Det enda du lämna var en vissen ros.
Som tecken på att du dragit den kos.