hopplösa kärlek, dumma avundsjuka

Att jag var speciell, var det bara nåt du sa?
Varje gång jag ser dej så får jag tårar i ögonen, du är så söt jag vet inte vad jag väntar på?
Du får be mej att gå, men det du gjorde, det känns som om du inte längre vill ha mej i din famn,
Att jag inte längre räknas som något i din värld.
Men om du är lycklig ska jag inte säga till, men så du vet så var allt jag sa till dej helt sant och bara äkta.
Du finns alltid på samma plats i mitt lilla hjärta, och jag tänker på dej varje sekund som går.
Så mycke som du betyder kan inte sägas i ord,
och jag antar, du kommer nog aldrig få veta heller.
Jag vill förklara för dej,
men du skulle bara inte fatta.
Jag vet att jag har sårat dej,
men alla kan bete sej som en kratta.
Du och jag är ju bästa vänner,
jag vill inte riskera att något av allt vi har försvinner,
om något försvann skulle jag aldrig förlåa mej själv.
Jag älskar dej min lilla sötnoz men jag vet inte om det nånsin blir av,
glöm inte bort mej för jag ska alltid finnas för dejj..
Jag är så avis att jag känner kräket i halsen, jag känner sorgen, och tårarna bränner bak ögonlocken,
jag vet inte om jagg klarar av detta en gång till,
att bli sviken i smyg men låsas att allt bara är bra .
Du och jag, tja, vad vet jag?
Antar kan alla göra , men seriöst veta , kan ingen. X/
Ledsen och sårad, saknar dej så.