Källarens fångar

Skriven av Mia, 11 år.

- Kom, Elsa, hade Sofia sagt. kom så ska jag visa dej vår källare! den är stor och där finns kul spel!
Inte kunde man säga nej till det. Sofia, jag och Sofias yngre syster Wilma gick ner till källaren. Den var stor!
- Wow, sa jag. Ska vi spela monopol?
Före Sofia hann svara hörde vi en smäll. Det var dörren som for fast.
- Ingen fara, sa Wilma och gick till dörren. Den här far upp hur lätt som helst.
Men hur Wilma än försökte få upp dörren så gick det inte.
- idiot. Såhär ska man göra, sa sofia och tryckte ner handtaget, men dörren öppnades inte.
Sofia tittade på mig. Jag tittade på Wilma som tittade på Sofia.
- Vi är inlåsta! utbrast vi alla tre.
Vi började ropa på hjälp, men fick inget svar.
- Vi måste hitta på ett sätt att komma härifrån! Annars svälter vi ihjäl ju! menade Sofia.
- Det finns ett litet fönster som jag skulle komma igenom, sa Wilma.
- Det var förra året, väste Sofia. Du har vuxit massor sen dess. Dessutom är det snö på marken och vi har inga skor här.
Jag hade rotat i en låda under tiden Sofia och Wilma hade grälat.
- Titta! här finns i alla fall mat så vi inte svälter ihjäl!
Jag tog upp en chipspåse och surskorpor.
Vi åt upp skorporna i ett nafs. Sedan tog Sofia fram en gammal bäddsoffa och vi la oss alla tre i den.
- Vi måste hitta på ett sätt att slippa ut, sa Wilma och rev upp chipspåsen. Undrar vad klockan är.
- Tänk om vi dör härinne, sa Sofia.
Sen låg vi där en lång stund och åt på chipsen. Det var egentligen ganska mysigt.
- Jag börjar bli trött, sa jag och gäspade.
- Kanske vi borde sova lite, menade Sofia. När vi vaknar så kanske våra hjärnor funkar bättre.
Vi slöt ögonen alla tre, men sömnen ville inte komma.
- Äh, det funkar inte.
Plötsligt började dörren röra på sig. Mycket långsamt öppnades den.
- Hjälp, pep Wilma. Snabbt under täcket!
Vi slängde på oss täcket, men i onödan. Någon rev bort det.
Jag blundade.
- Vad GÖR ni här? sa en bekant röst.
Jag öppnade ena ögat. Det var Emmy, Sofias och Wimlas barnvakt.
- Jag har letat efter er i hela huset! sa hon strängt.
- EMMY! Du räddade oss! Vi var inlåsta här i säkert 3 timmar, utbrast Wilma och kramade henne.
Emmy skrattade.
- Javisst. Men kom nu så går vi upp. Jag har gjort mat, och Elsa får ochså bli här och äta.

SLUT