young death's, flapping wings...
vad jag känner, kan jag ej säga med ord.
det ända jag kan göra är att fatta mod.
att tänka på min pappas pappa.
önskar jag ibland jag bara kunde tappa.
för att älska är inte lätt.
specielt inte för en som för detta skett.
det är så svårt att se.
och att ge me.
att detta just har hänt.
är nått gud har sänt.
åh, jag hoppas han tänker.
hoppas han tänker på oss, för den kärlek han skänker.
är helt oskattbart
och vi tänker på honom, det är helt klart.
men att inse, att hela han bara är aska kvar.
är nått som jag inte har.
att jag vet att han inte är med gud.
får det sig att rysa på min hud.
för ja vet att gud inte finns.
och inte heller hans "himelrike" så vitt jag minns.
men farfar bor här.
han är men oss så när.
han bör i våra hjärtan.
och att han är närmast i mitt hjärta, kanske kunde lätta på smärtan.
som jag så nära känner nu i sorgens bleka.
och att jag saknar dej kan jag inte neka
till dej min älskade farfar
du som står mej nära än idag...
Skriven av darkharth, 11 år från linköping.