Jag kan inte glömma, men vill inte minnas
Jag kan inte gå på bio
för det var där jag satt med dig i mörkret.
så nära.
så nära.
Jag kan inte äta på McDonalds
för det var där du satt och åt din BigMac med mig.
Jag kan inte ha på mig den vita blusen
för det var den jag hade på mig när jag var med dig.
Jag kan inte dricka Cola
för det var det du hade druckit när du kysste mig
och jag kände smaken på mina läppar.
Jag kan inte åka buss
för det var med buss du åkte ifrån mig.
Jag kan inte gå i den frasande snön
för då blir jag påmind om att det där endast går ett par fötter. ensamma.
Jag kan inte ligga i min säng
för det var där jag var med dig
och var lyckligast i världen.
Jag kan inte lyssna på musik
för det var det jag gjorde
den minuten du berättade att det var slut.
Den tolfte december fyra minuter över ett på natten.
Låten var Nobody said it was easy.
Jag kan inte krama någon annan
för det är dig jag borde krama.
Jag kan inte leva
för det var din andedräkt i mitt ansikte
som höll mig vid liv...
Skriven av Emma Wikfeldt, 15 år från Mölndal.