Du är ju sjuk! Då jag träffade dig sken ett ljus upp för mig.
Du var mitt allt då vinternatten blåste kallt.
Fatta att jag älskar dig men jag vet vad du tycker om mig.
En barnslig tjej som inget är värd. Fatta att ord kan sticka som svärd!
Varför blir vissa glömda och ensamma då du kan springa till din mamma?
Du tror att du är tuff din gris men du blir aldrig riktigt vis.
Du svek mig en sista gång. Sjung på, sjung din sång.
Jag lever nu mitt eget liv igen så tro inte att du är min vän.
Min kille var så söt! skulle jag ha sagt men han var en riktig nöt!
För han var du, jag hatar dig nu!
Gå hem till mamma och hyllorna damma -
för du betyder inget för mig eller de andra, ensam i världen får du nu vandra.
Stick, brinn och försvinn! Jag är inte längre din.
Låt mig vara, kan du svara?
Varför du gjorde såhär och missade din chans att få lysa i mitt hjärta, vid min sida i min glans.
Det du gjort har lämnat sina spår. Det känns fortfarande som igår.
Jag kommer aldrig hitta någon annan, svetten rinner ner från pannan.
Du förstörde mitt liv ditt svin. Allt du egentligen var, är ett litet barnaglin.
Skriven av Cecilia, 10 år från Kimito. |