Min älskade nalle Kanske är det barnsligt. Kanske är det konstigt. Ska jag lägga undan dig? ja... nej... ja.
Kvällen kommer och du försvinner ner till golvet med alla andra gosedjur. Jag släcker lyset och sluter ögonen. Inget att hålla om. Ingen att krama. Ingen som mig tröstar när jag fäller en tår för hemska drömmar.
Jag öppnar ögonen. Vart är min nalle? Vart är min andra halva? Varför brydde jag mig? Varför gjorde jag så mot dig?
Jag hämtar dig. Min älskade nalle. Och nu kan jag somna. Nu är jag hel. Nu är det inget som fattas och nu har jag nån i min famn.
Kanske är det barnsligt. Kanske är det konstigt. Ska jag lägga undan dig? Nej. Aldrig mer! Du är en del av mig och jag vill aldrig lämna dig! Och om det är barnsligt! Och om det är konstigt, utan dig kan jag inte sova. Utan dig är jag inte hel. Utan dig kan jag inte drömma. Min älskade nalle. Vad skulle jag göra utan dig? Skriven av a unknown writer, 14 år från Katrineholom. |