Jag kvävs, rädda mig Jag borde inte vara rädd för någonting
Men jag vet inte var jag är
Jag önskar att jag kunde röra sig men jag är utmattad
ingen förstår
Jag försöker andas
men det finns ingen luft i mina lungor
Det finns ingen här att prata med
Och smärtan inom mig gör mig förlamad
Jag försöker hålla det under kontroll
De kan inte hjälpa mig
Eftersom ingen vet
Gud, jag känner mig så frustrerad hela tiden
Jag kvävs, rädda mig
Skriven av Josefin Wiberg, 16 år från Alingsås. |