Att ha en vän

Månen lyser över en tyst och stilla skog.
Silverskenet letar sig in mellan trädens bladverk.
En ensam stråle lyser upp en ensam liten blomma.
Blomman är så skör och så bräcklig,
som om minsta beröring skulle krossa den.
Månens närvaro verkar stärka blomman.
Den sträcker på sig och ser genast starkare ut.
Kanske är det så det är att ha en vän,
att man blir starkare tillsammans.
Men så går månen i moln.
När månen lämnar blomman krymper den ihop till sin forna storlek.
Kanske är det så det känns att bli sviken.
Som om ens sista krafter lämnar en,
och att man är så liten ensam.