Mobbad Den lilla söta flickan, med ljust och lockigt hår,
har inte haft nån riktig vän på många långa år.
Långa gråa dagar av ensamhet och sorg,
hon vandrar alltid ensam på staden stora torg.
Hon får alltid skiten ta och skällsord får hon höra,
idelligen varje dag, som skriks i hennes öra.
Hon är som alla andra, så hon kan ej förstå,
varför är det just henne, hon som de går på?
Flickan blir slagen av tjejer och av killar,
Det är tydligen nåt med henne, som de inte gillar.
Hon gråter varje natt med nallen vid sin sida,
hon är alldeles ensam, och får alltid lida.
Ingen ser att hon mår skit,
hon kastas bara hit och dit.
Hon vandrar i en mörk korridor,
kan ingen se hur dåligt hon mår?!
...tänk efter... Skriven av Sara Eriksson, 13 år från kil. |