Ellen slipper skolan!

Skriven av Matilda, 12 år från Falerum.

”Ellen, teet är färdigt!” Ropade Sally från köket.
Ellen stönade trött och drog kudden över huvudet. Det här skulle bli den värsta dagen i hela hennes liv. Det var hon helt säker på. Hennes mamma hade fått ett jobb här så hon Ellen och mammas nya pojkvän Lars hade fått flytta från deras lugna hus på landet till ett hus mitt i stan. Ellen och hennes familj hade flyttat en gång förut när Ellen var två år. Fast då hade Ellens riktiga pappa Roger bott med dom. Nu var hon 12 år men hon mindes fortfarande hur hemskt det hade varit att för första gången lämna allt man kände till och helt plötsligt befinna sig någonstans där man inte kände någon och där allt var helt främmande och nytt. Ellen låg kvar i sängen 5 minuter till. Hon var så trött att hon inte ens orkade lyfta ett finger. Hon hörde hur hennes mamma kom upp för trappan. Ellen drog täcket över huvudet och knep ihop ögonen. Hon hade absolut ingen lust att stiga upp den här morgonen. Sally knackade försiktigt på dörren.
”Ellen är du vaken,” frågade hon.
”Nä,” svarade Ellen.
Sally öppnade dörren. Det luktade te nybakat om henne.
”Teet är klart och jag har bakat några kakor också,” sa hon och steg in i rummet.
”Jag vill inte ha,” mumlade Ellen halvvaket.
Sally såg förvånat på sin dotter.
”Men du älskar ju te” sa hon och granskade Ellen. ”Hur är det gumman. Mår du inte bra?”
Plötsligt kände sig Ellen lite sjuk. Kanske hade hon lite feber trots allt.
”Jag känner mig inte så frisk,” svarade hon med sin krasligaste röst och hoppades att mamma skulle gå på det. Det gjorde hon.
”Men kära non! Det är bäst att du stannar hemma från skolan i dag. Jag ringer din lärare Mr Tovesson direkt.” Sally vände på klacken och Ellen hörde hur hon skyndade ner för trappan med raska steg. Ellen pustade ut. Hon skulle få slippa skolan i några dagar. Sally lät henne aldrig gå någonstans tills hon var helt säker på att Ellen verkligen var riktigt frisk. Men innerst inne visste Ellen att hon inte kunde undvika sin nya skola för alltid.