Den jobbiga regndroppen.

Skriven av Ebba, 12 år från strömstad.

En solig dag var 12 åriga Esmeralda ute på promenad.
Hon gick längs landvägen och sparkade på stenar.
Plötsligt börjar det och blåsa väldigt mycket.
Esmeralda skyndade sig hem för att ta skydd då det plötsligt började regna.
Esmeralda suckade och tänkte för sig själv:
- Om jag bara hade en kompis här på landet det är så tråkigt här!
Regnet öste ner och gjorde Esmeralda blöt.
Då hör hon någon som skriker:
- Hjälp, jag faller!!!!
Ljudet kom uppifrån så Esmeralda tittade upp.
Hon såg ingenting utan bara massa regndroppar.
Hon går vidare då hon plötsligt hör en röst på hennes axel. Esmeralda kollar och ser bara en stor regndroppe. Då får hon syn på att det sitter 2 ögon på regndroppen.
Men regndroppar har inte ögon och kan inte prata sa Esmeralda och funderade.
Då sa regndroppen:
- Men jag kan prata så det så! Och förresten så heter jag Hjalmar vad heter du? frågade Hjalmar.
- Jag, sa Esmeralda stammande, jag heter Esmeralda.
Vet du vad som hände? frågade Hjalmar.
- Nej jag vet inte sa Esmeralda, men skulle nog vilja veta.
- Ja, det var så här jag var på "ta hand om dig" och gjorde en maniyr då plötsligt hon som gjorde manikyren slant och gjorde en streck tvärs över min hand. Då började hela affären skaka och då fattade jag att världen skulle regna ner.
- Vad menar du med det? frågade Esmeralda.
- Jo jag föddes förra veckan då jag kom upp till himmelen. Men efter 1 vecka blir himmelen tung, sa solen, och då droppar alla vi ner.
Men när jag droppade ner så var det så lång väg ner så jag blev rädd att jag skulle kracha.
Men som tur var, var du där så jag landade på din axel och slapp dö.
- Okej, jag fattar, sa Esmeralda, jag måste hem nu mamma väntar säkert på mig.
- Får jag följa med dig frågade Hjalmar.
Äää, jag vet inte men du kan väl ligga här på marken tills jag kommer hem från mormor och morfar.
- Ja, ja men lova att du kommer tillbaka snabbt, sa Hjalmar.
- Ja, jag lovar sa Esmeralda och sprang hem.
När dom hade varit hos hennes mormor och morfar sprang Esmeralda bort till stället där Hjalmar låg.
Hon kände att det blev varmt och tog av sig sin jacka.
Men Hjalmar var inte där, han var borta.
Då kom hon på att mamma hade sagt till henne:
- Efter regn kommer solsken och då suckade Esmeralda.
Sedan gick hon hem. Då sa hennes mamma att grannarna skulle flytta och det skulle flytta in 1 tjej som var lika gammal som Esmeralda till sommaren.
Då blev Esmeralda super glad och gick och kollade på TV.
SLUT!!!!