Yla i månens sken Yla i månens sken.
Springer så det bränner i mina ben.
Min päls är våt av svett.
Men det känns så rätt.
Flocken är tätt bakom.
De skulle följa mej ända till Rom.
Men dit vill inte jag.
Jag vill bara hem innan natt blir dag.
Måste skydda flocken.
Mot jägarskocken.
Leder dom troget genom skogen.
Måste beskydda varenda trogen.
Vi är snart där.
Jag håller dom alla kär.
Ska aldrig överge dom.
Alla bakom.
De behöver mej.
Lika mycket som jag behöver dom!
Skriven av Rebecka Andersson, 12 år från Helsingborg. |