en tår och ett leende

Jag sprang då alltid till dig först varje gång jag grät men sen kom han den kíllen som ja gilla i vägen han lixom mota mig bort från dig det såg utt som om du var fylld av hat men vad skulle jag göra du var ju bara min bästa vän.
Jag glömde dig helt och hållet säg .
Finns inte du så finns inte jag för då jag inte skratta med dig var jag inte mig själv .
Den jag är den personen är inte blyg inte rädd kan bli arg men oftas glad och snäll men kan va arvalig då och då.
Jag ber om ursäkt med tårar i ögonen men jag ler samtidigt jag har glömt bort det viktigaste i mitt liv o det är då du.
En tår faller ner från din kind sen kommer leendet fram å du kramar mig så hårt . Sånna vänner som vi är får aldrig skiljas ått!