Ensamhet Ensamhet
Ensam i nattens mörka syn, under
månens ljusa låga. Lågan skiner så
underbart och mörkret skimrar undan.
Men bara jag, bara jag är alltid i mörkret;
jag har alkoholister till föräldrar.
Under nattens skede får jag alltid vara ensam,
ensam med kryp och smuts.
Krypande över mig hela tiden. De hatar mig med,
precis som alla andra gör, i stort sett alla.
Till och med mina närmaste har
övergett mig, i famnen på dessa hemska människor!
Vad har jag gjort dem? Det är en fråga,
en fråga som jag aldrig får något svar på alls.
Skriven av Alexander, 12 år från Hörby. |