Mörkret! Utanför mitt fönster skiner solen en,
Men här inne är det kalt utan dig min vän.
Jag vill att någon ska tända mitt ljus,
och visa vägen ut.
Men det är ingen som hittar mig här,
Ingen som förstår vem jag är.
När jag försöker tala käns det som ingen hör,
Det är som allting dör.
Det värkar som om aldrig mörkret ska ta slut,
kommer jag någon gång hitta ut.
Kommer jag bli fast här i alla mina dar,
Som en saga som inte slutade lyckligt,
Och prinsen mitt hjärta tar. Skriven av sofia, 12 år från virsbo. |