Ensam sorg

Ibland känns det som om ingen lyssnar på mig. Ibland känns det som om tiden stod stilla. Jag vill visa vad jag går för, men jag får alldrig tid för det. Alla bara går förbi mig och om jag säger 'hej' till någon går den bara förbi, som om jag bara vore luft. Kan nån lyssna på mig? kan någon förstå!?. Ni står där och viskar och tror att jag inte hör!? men det är ju faan det jag gör! ... Jag sitter där med tårar som sakta rinner ner. Kommer jag till himmlen? eller tvingas jag till helvetet?