En dag kvar att leva....

Skriven av Mikaela, 12 år från fjärdhundra.

Hej. Mitt namnn är Erika. När jag berättar den här historien har jag bara en dag kvar att leva. Ni kanske undrar hur jag orkar. Att jag orkar berätta. Det vet jag inte själv och något svar lär ni aldrig få heller. För 3 år sedan fick jag ett besked som skulle förändra mitt liv. Och det är om det som jag ska berätta nu....

Jag stoppade in 10 kr i automaten och tryckte på en knapp där det stod *fanta* Ett duns spred sig över hela väntrummet och alla. Förutom de riktigt gamla. Stirrade surt på mig. Jag skyndade mig och plockade upp burken. Vartefter jag satte mig brevid min mamma. '' Det är tur att vi äntligen fått en tid så att vi får reda på vad som händer med dig'' sa hon. När hon sa sådär. Gick en kall kår längs min rygg. Tänk om det var något farligt som drabbat mig? Ähhh. Det är väl bara influensa. Men när jag sa sådär till mig själv gick ännu en kall kår längs ryggen. Hade man verkligen influensa när man ofta svimmade utan anledning? Eller när jag plötsligt inte kunde röra på mig i flera minuter? Jag hann inte tänka så mycket mer innan en vitklädd man i 30-års ålder kom ut ur en dörr och ropade på mig. Mamma reste sig upp och jag likaså. Doktorn. Som hette Ted. Ledde in oss i ett litet rum, fyllt av konstiga saker. '' Hej. Det är jag som är Ted.'' Sa han fåordigt men samtidigt väldigt vänligt. '' Vi ska göra ett test idag unga fröken... ''Erika'' rättade jag honom. '' nå Erika. Du kan följa med mig så kan mamma vänta här.'' Sa han. Och tog med mig till en stor maskin. Det var meningen att jag skulle lägga mig ned. Så att de fick röntga mig. Jag blev tvungen att ligga tyst och stilla som en mus. Efter det fick jag göra ett test till. Och ett till. Och ytterligare ett till. Efter flera timmar ( Kändes det som) Kom jag äntligen till mamma. Men denna lycka var inte långvarig. Då Ted sa åt henne att han ville prata med henne i enrum. När de äntligen kom ut igen såg mamma på mig och sa.. '' Ted här säger att du måste stanna kvar här inatt. Men jag stannar givetvist här.'' Sa hon bestämt och kollade ilsket på doktorn. Och så blev det. Jag och mamma fick stanna kvar där på natten. Jag var verligen glad över det. Men när jag vaknade nästa dag smulades mitt hjärta sönder. Mamma väckte mig. Och inte förräns flera minuter såg jag att hon var aldelles rödögd. Hon tog min hand och sa.. '' Älskling. Igår kunde ingen hitta något fel. Men efter att ha låtit experter kolla på testerna om de fram till''...'' Kom de fram till'' .. Att du ska''... '' dö?'' Frågade jag henne. Mamma kollade på mig i några sekunder och sedan nickade hon och började gråta ännu mer. '' Alla känslor svallade över inom mig. Mitt liv skulle snart vara slut. Då tyckte jag att det var oerhört läskigt och jag var väldigt ledsen och rädd. Nu tar jag det med ro och tycker att det ska bli ett stort äventyr att dö. Men nu måste jag sluta. Det kommer några besökare som ska ta farväl av mig. Ha det så bra, och njut av era liv...........

SLUT............