Handel med andra länder

Handel är utbyte av tjänster och saker man äger. Den tidigaste formen av handel var byteshandeln, där inga pengar var inblandade. Sedan började man "byta" pengar mot vad man ville ha. Detta var mer praktiskt, eftersom pengar var lättare att ha med sig. Det uppstod platser för handel som kallades marknader, där man samlades för att göra affärer.

Handelslederna
All handel startade vanligen på ett mindre område. Man handlade med människor som fanns i närheten av där man bodde. Om man var framgångsrik i sitt handlande och började tjäna pengar kunde man börja täcka ett större område. Länder började handla av varandra, inte bara grannländer utan nationer som låg långt från varandra. De sträckor som varor och handelsmän färdades på om och om igen kallades handelsleder.

Långa färder
Bland de tidigaste att grunda handelsleder var sumererna i Mesopotamien (idag delar av Irak, Syrien och Turkiet), som år 3000 f.Kr handlade med Harappanerna i Indusdalen (området kring floden Indus i Norra Pakistan). Fenicierna, som kom från områden som idag tillhör Libanon och Syrien, var ett skickligt sjöfarar-folk och handlade med länder kring hela Medelhavet. De tog sig så långt bort som till brittiska öarna för att köpa råmaterial till bronsgjutning. Fenicierna byggde också små samhällen längs havet, som handelsexpeditionerna utgick ifrån, alltså hamnar som bara användes till frakt och handel.

Vikingarna leder vägen
Både det antika Grekland och det romerska riket drev handel med länder långt borta. Kryddor var en viktig vara och man reste så långt bort som till Asien. Då romarriket gått under kring år 500 föll många av de gamla handelslederna samman. Under de kommande århundradena och en bit in i medeltiden minskade handeln mellan länder i Europa.

Vikingarna från Skandinavien var ett undantag. Som sjöfarare tog de sig runt i hela Europa och även bort till Nordamerika och Asien. Den vanliga bilden av vikingarna är att de var blodtörstiga pirater, men de flesta av dem var skickliga handelsmän som talade flera språk. Från 800-talet till 1100-talet drev de en framgångsrik handel med flera länder. Man har hittat mynt och föremål från hela Europa under arkeologiska utgrävningar i Norden. På Gotland har man hittat flera silverskatter med utländska mynt.

Hansan

Hansa-kogg.

Under 1100-talet bildade köpmän från Köln ett gille i London som kom att bli den viktigaste handels-organisationen i Europa under flera hundra år. Tanken var att flera städer skulle ansluta sig till ett förbund, där man gick med på att handla med varandra och att hjälpa och skydda varandra. Hanseförbundet innehöll till slut 200 städer där tyska Lübeck var den viktigaste.

Sveriges främsta hansastad var troligen Visby. Ordet "hansa" är tyskt och betyder ungefär följe eller grupp. Hansans medlemsstäder använde rött och vitt i olika flaggor och symboler och i flera stadsvapen kan man än idag se färgerna. Alla Hansastäder använde samma sorts fartyg för sina handelsresor. Dessa skepp, koggar, var mycket rymliga och man kunde i orostid klämma in upp till 1000 soldater ombord. Under 1400-talet ersattes koggarna av skepp som kallas holkar. Oavsett landet styrdes alla hansakontor av tyskar, vilket gjorde Tyskland till en ekonomisk stormakt under den här tiden. Så småningom ledde bråk mellan olika släkter och länder till att Hansan började splittras. 1669 lades förbundet ned.

Upptäcktsfärder
Ofta var det upptäcktsresande som startade handelsleder. Portugisen Vasco da Gama startade upp en viktig handel med kryddor i Europa 1498. Genom en handelsväg över havet kunde man nu skaffa kryddor från Indien och andra länder i Asien. Vissa kryddor blev i handeln mer värdefulla än guld. Portugiserna öppnade också upp handelsleder till Västindien. Ibland urartade européernas handelsplaner i rena plundringståg.

Då Christoffer Columbus öppnade en sjöväg till Amerika i slutet av 1400-talet hoppades han på en lycklig handel mellan Europa och de amerikanska indianfolken, men istället följde bara en lång tid av plundring och blodigt förtryck.

Import och export
När man köper från ett annat land kallas det import. När man säljer till annat land kallas det export. Man tjänar förstås mer på sin export, men det kan hända att man av olika anledningar inte kan tillverka särskilt mycket i sitt land. Då blir importen livsnödvändig. Just nu exporterar alla de nordiska länderna mer än vad de importerar. Ibland är det en god affär att importera. I till exempel Kina och Korea tillverkas vissa saker så billigt att det blir bättre priser både för de som säljer vidare sakerna och för kunden som köper dem.

Frihandel och tull
För att kunna tjäna extra pengar på handeln började många länder införa en avgift på alla varor som fördes in i landet. En sådan avgift kallas tull. Holland under 1500-talet var ett undantag. Där kunde man handla fritt med varor och man kunde använda en massa olika valutor.

Idag är tull viktigt av många anledningar. Tullarna undersöker gods som förs in i landet för att vara säkra på att paket inte innehåller något farligt eller olagligt. De avgifter man måste betala när man köper varor från andra länder är också en viktig inkomst i statskassan.

Frihandel betyder att länder kan handla med varandra utan att behöva betala tull. Länderna inom EU handlar med varandra och betalar då ingen tull.