|
MASSOR AV GLOBSTERS
Märkliga strandfynd
En jättelik kroppsmassa spolades iland i S:t Augustine, Florida,
i november 1896. Den massiva slemklumpen blev noggrant mätt, fotograferad
och man tog prover av köttet. Slutligen kom forskare fram till
att det rörde sig om resterna från en jättebläckfisk.
 |
| Den här sjöormen spolades iland
på Bemuda 1860. Den väckte stor uppståndelse
tills man kom på att den egentligen var jättefisken
sillkung. (som kan bli upp emot 10m.) |
1960 spolades en rund hårig massa iland på Tasmaniens
kust. Två rader skåror som liknade gälar fanns på
var sin sida av kroppen. Tidningarna skrev mycket om händelsen
och överdrev en hel del detaljer. Bland annat påstod de
att den var stor som ett hus och liknade en rocka. Några forskare
som undersökte köttbitar, men som inte såg själva
kroppen, menade att det var en bit valkött. De som bodde runt
stranden trodde inte alls på detta. Efter sex månader
hade fortfarande inga forskare brytt sig om att besöka platsen
och kadavret flöt ut i havet igen.
Sommaren 1990 spolades en mjuk, men skelett-liknande kropp upp på
stranden Benbecula Beach I yttre Hebriderna. Den 16-årige Louise
Whitts tog flera bilder på kadavret och sig själv bredvid
kroppen som storleksjämförelse. Kroppen liknar, kan man
säga, en avlång sjöstjärna. Ett litet huvud utan
ansikte tycktes sticka ut i ena änden. Ett tunt lager av "päls"
täckte dess yta. Enligt Louise Whitts luktade kadavret fruktansvärt
illa. Familjen kontaktade så småningom det naturhistoriska
Hancock-museet i Newcastel. Deras bästa gissning var att det
rörde sig om ett valkadaver. Fettrika delar av huden på
dessa djur kan klumpa ihop sig då köttes löses upp.
Något riktigt svar på vad Benbecula-globstern var fick
man aldrig.
Värsta globstern
Den mest fantastiska globstern flöt ibland vid Natal, Sydafrika
den 2 november 1922. Bonden Hugh Balance sade att han sett en vild
kamp mellan två valar och något som påminde om en
"väldig isbjörn" morgonen dagen innan. Valarna
tycks ha gått segrande ur striden och den märkliga förloraren
flöt iland död. Det här var minsann inget man kunde
förklara med en avkolad brugdhaj. Kroppen var täckt av vit
päls och uppmättes till hela 14 meter. Det man trodde vara
huvudet pryddes av en lång snabel. Tingsten saknade ben, men
tycktes ha någon slags stjärtfena. Efter tio dagar hade
kadavret börjat stinka så förfärligt, att lukten
nådde bebodda områden. Ett spann på 32 oxar släpade
ut kroppen till havs, där tidvattnet tag hand om den. Inget hade
sparats som bevis för att händelsen faktiskt ägt rum.
Inga köttprover, pälsbitar eller fotografier. Tidningen
Daily Mail skrev 1924 om händelsen som den återberättats
av bonden Hugh Balance, och kryptozoologen Bernard Heuvelmans skrev
vidare om historien i sin bok "In the Wake of the Sea-serpents".
Det finns alltså inga bevis för att "isbjörnsmonstret"
någonsin funnits, men många tror ändå på
historien.
|
