FLER SJÖODJUR

Champ
Nordamerika har flera stora sjöar som sägs dölja okända djur. Många av historierna om sjömonstren går ända tillbaka till den tidiga nybyggartiden på 1600- och 1700-talen. En av de mer berömda amerikanska sjömonstren är Champ i Lake Champlain. Sjön fick sitt namn av den franske äventyraren Samuel de Champlain. Han står också för den första rapporteringen av ett stort mystiskt djur i sjön. 1609 stred han mot ireokes-indianerna på sjöns stränder och fick under en paus i stridigheterna syn på odjuret då det tittade upp ur vattnet. Senare fick han höra att indianerna mycket väl kände till monstret och kallade det för ”Tatoskok”

På 1870-talet kom en våg av rapporter från både folk kring sjön och turister om sjöodjuret. Framför allt verkade varelsen tycka om att dyka upp i Horseshoe-viken. Cirkusägaren P. T. Barnum utlyste 1873 en belöning på 50 000 dollar till den som kunde ge honom skinnet av ”sjöormen” i Lake Champlain. Ingen dök upp för att kassera in pengarna.

1977 togs ett foto på vad som påstås vara Champlainsjön och Champ. Bilden tycks visa en grå kropp med lång, böjd hals. Många menar att det man ser är egentligen en liten val som snurrar runt i vattnet med fenan ovan ytan. Det är alltså fenan som skulle vara ”halsen”.
Se bilden här:
http://www.porthenry.com/phframes/champ.htm

Från 1800-talet fram till 1980 hade cirka 130 rapporter om Champ nått media. De flesta talade om en brungrå kropp med lång hals. På många sätt verkade Champ likna ”Nessie” i Skottlands Loch Ness. Både staterna Vermont och New York har stiftat lagar som skyddar Champ mot jakt och infångning. Basebollaget Vermont Lake Monsters använder Champ som sin maskot, och odjuret dyker upp på en mängd andra skyltar och reklambilder i staten Vermont. En förklaring till Champ som ofta kommit upp är att odjuret kan vara en stör; en fisk som kan bli upp till 5,5 meter lång.

Ponik
Lake Pohenegamook i kanadensiska Quebec har också sitt eget sjöodjur. Den mystiska Ponik sägs bara visa ryggen, prydd med en taggig fena, ovan vattnet. Den första riktiga rapporteringen om ett mystiskt djur i sjön började på 1870-talet. På 1920-talet hade monstret fått sitt namn efter att ha blivit omskrivet i tidningarna. 1957 startades en undersökning av sjön av Dr Vadim Vladikov, chef för jakt- och fiskeristyrelsen i Quebec. Dr Vladikov samlade in både gamla och nya berättelser om odjuret, och föreslog att det kanske kunde röra sig om en sorts sjöko. I mitten av 1970-talet gjordes en ny undersökning av organisationen ”Föreningen för Utforskande av det Okända”. Under 10 dagar letade dykare igenom sjön utan att hitta något ovanligt. Men med ekolod från en båt upptäcktes ett 7,5 m långt föremål som rörde sig under vattnet och man lyckades filma en mörk skugga ute i sjön.

Odjuret i Lake Utopia
Kring Lake Utopia i Kanada har både indianer och vita nybyggare bott länge. Enligt indianerna i Maliseet-stammen ska sjön gömma ett stort ormlikt vidunder som jagar bort fiskare som ger sig ut i sina kanoter. På 1860-talet hade några sågverk växt upp kring sjön och vid minst ett tillfälle sade sig arbetare ha sett något stort djur plaska omkring ute i sjön. 1872 berättade tidningen Canadian Illustrated News om hur två män i en kanot blivit förföljda av ett slingrande odjur med ”blodiga käftar”. Då och då kommer nya rapporter om ett okänt djur i Lake Utopia.

Igopogo
Lake Simcoe, också i Kanada, är ännu en stor och djup sjö med monsterrykte. Sedan 1800-talet har det pratats om ett hund- eller sälliknande djur kallat Igopogo. Varelsen tycks helst hålla till i Kemfeltviken, där flera expeditioner av monsterjägare försökt hitta djuret. Igopogo sägs ha ett huvud som är dubbelt så stort som en människas, med en tjock hals, två meter lång svans och en ryggpuckel som sticker upp ur vattnet.

Stellers Sjöko-utdöd?

Det har föreslagits att Igopogo egentligen är en Stellers sjöko; ett djur som utrotades på 1760-talet. Stellers sjöko kunde bli upp till 7,9 meter och levde i nordliga kalla havsvatten, men man vet inte om djuren också gick in i sjöar. Stellers sjöko har också kommit på tal som förklaring på olika havsodjur. Men det finns tyvärr inga bevis för att det har överlevt några Stellers sjökor.

Staty av odjuret i staden Van

Turkiska Van
Sjön Van i Turkiet blev världskänt 1995, då en explosion av rapporter om ett sjöodjur kom ut i media. Över 1000 människor berättade om ett stort okänt djur i sjön. 1997 påstod 26-årige Unal Kozak att han lyckats filma monstret när det simmade runt i sjön. En av videobilderna sades visa toppen på huvudet, med ett öga synligt. Videosnutten visades på TV runt hela världen, men det är svårt att säga vad som egentligen syns på filmen. ”Huvudet” kan lika gärna vara en trädrot i vattnet. Du kan se filmen här på TV-bolaget CNNs hemsida:

http://edition.cnn.com/WORLD/
9706/12/fringe/turkey.monster/

Uppståndelsen kring sjön Vans monster har i alla fall fått många turister att besöka platsen. Kozak skrev en bok om monstret och en 4 m hög staty av odjuret har rests i staden Van, som ligger nära sjön.

Brosno draken
Den ryska sjön Brosno har ett urgammalt rykte om sig att vara hemvist för en ”drake” eller sjöodjur. Sjön är mycket djup, upp till 43 m, och förgrenar sig ut i åar och träsk. Det sägs att draken skrämde bort mongolerna när de på 1200-talet försökte invadera staden Novgorod. Det finns ännu vildare historier om hur monstret ska ha svalt ett tyskt flygplan under andra världskriget och till och med en hel ö. Det finns också historier som liknar de vanliga rapporterna om sjöodjur, med simmande pucklar i vattenbrynet och långa halsar vid ytan. Sjön Brosno har mycket naturgas i sig och det har föreslagits att dessa våldsamma puffar av gas och bubblor i vattnet gett upphov till historierna om monstret.

Irlands många monster
Det tycks krylla av märkliga djur i de irländska sjöarna. Framför allt tals det om ålliknande vidunder med hästhuvud. Irländarna har flera namn på dem: ullfish, piast; peiste, payshta, med mera. Det finns manuskript från 1100-talet som berättar om ”hästålarna” och i vilka sjöar man kunde hitta dem. I Lough Muck har folk rapporterat om ett sjöodjur sedan slutet på 1800-talet. Ett ”masklikt” odjur sågs av en skara människor i Lough Fadda 1954 och tre präster på fisketur blev överraskade av ett simmande djur med lång hals.

Rapporter om ett odjur i Lough Dubh har kommit in under hela 1900-talet. Det är enligt vittnen en märklig varelse med noshörningslikt huvud och fyra korta, knubbiga ben. 1954 sågs varelsen av tre fiskare och 1960 observerades inte mindre än tre djur, två stora och ett mindre. 1962 påstod sig skolläraren Alphonsus Mullaney ha kommit obehagligt nära odjuret i Loght Dubh. Han stod och fiskade vid sjön med sin son när sonen plötsligt fick ett kraftigt napp. När linan gick av efter en hård kamp med ”fisken” dök ett underligt djur upp vid strandkanten, varken säl eller noshörning, men en sorts blandning av bägge. Enligt Mullaney var djuret aggressivt och han gav sig genast av med sin skräckslagne son. Mullaney larmade män från trakten som begav sig till sjön beväpnade med gevär. Men när de väl kom dit sågs inget ovanligt på platsen.

Det finns många moderna häxor som besökt de irländska sjöarna i hopp om att kalla upp ett monster ur djupet. Också några expeditioner där sjöar undersöks har gjorts, särskilt under 1960-talet. Inga bevis på att det finns monster i sjöarna har framkommit. Märkligast av allt är att många av dessa vattensamlingar är ganska näringsfattiga, men knappt någon fisk ens. Men folk fortsätter rapportera om underliga djur som sticker upp huvudet över ytan.