 |
I de flesta sagor från antiken och framåt är draken visserligen ett hot, men kan övervinnas av en vanlig människa. Den ruvar på hemligheter som skatter eller magiska föremål och dödar alla som kommer i närheten. Den grekiska sagan om det gyllene skinnet berättar om hur kungasonen Jason reser till Landet Kolchis för att hämta ett magiskt skinn från en bagge. Skinnet vaktas i en lund av en drake som aldrig sover; ett stort problem, förstås. Medea, som är dotter till kungen av Kolchis, och trollkunnig lagar till en sömnbrygd för att hjälpa Jason. Mästermusikern Orpheus spelar på sin lyra och lugnar draken medan Medea stänker trollbrygden över draken. Snart sover vidundret djupt och hjältarna kan lägga beslag på skinnet, som varit upphängt i ett träd.
Det verkar som om grekerna uppfann just ordet ”drake”. I urtiden kämpade överguden Zeus mot monstret Tyfon, som var alla drakar och ormars urfader, och spärrade in honom under vulkanen Etna. Tyfons fjälliga ättlingar benämndes drakon efter det indo-europeiska ordet darc, vilket betyder ”att se klart”. Detta för att antikens drakar var både visa och hade en blick som kunde genomtränga allt. De hade många magiska förmågor och kunde ibland förvandla sig till människor, något som också levt kvar i folksägner i Sverige.
Draken är det idealiska hindret att överkommas av hjälten. Draken är en tydlig och enkel symbol för ondska och hjälten, oavsett vilket religion eller idéer han företräder, har rätten på sin sida. Ett exempel på detta är den islamske hjälten Rustem. Han var en enorm kraftkarl och lärd i världens alla stridskonster. Han hade också en fantastisk häst som hjälpte honom på alla hans uppdrag. Rustem fick sju svåra prov han måste gå igenom. Varav ett av dem handlade om att dräpa den vita draken Asdeev. Rustem hade sitt svärd och sin häst till hjälp. Andra drakdödande hjältar har bara stridit med vapen, andra har helt fått lita sin list. Genom alla historier besår draken som en symbol för ondskan.
