Vad var draken?
Det finns många teorier om hur drakmyterna uppkommit. Vi vet att upptäckten av fossil har spelat en viss roll. Då kineserna för mycket länge sedan hittade dinosaurieben trodde de att det var resterna efter drakar. Det är mycket möjligt att samma sak hänt på andra platser i världen och att man därmed bildat sig en uppfattning om hur drakarna såg ut.

På torget i Klagenfurt i södra Österrike står en skulptur av en ryslig drake som sägs ha härjat i trakten i forna dagar. På 1330-talet hittades nämligen en stor skalle, som sedan visades upp i rådhuset. Långt senare visade det sig att skallen tillhört en ullhårig noshörning. Konstnären som utformat drakskulpturen använde denna skalle som förebild, för att få fram en så naturtrogen bild av "draken" som möjligt. Därför blev vidundret på torget som det blev. Man kan alltså säga att Klagenfurt-draken är det första försöket till rekonstruktion av ett utdött djur, även om det nu blev helt fel.

En bild från Marco Polos resor. Det drakliknande djuret med vingar i mitten av bilden föreställer faktiskt e alligator.

När medeltidens resenärer först fick se exotiska reptiler som krokodiler och pytonormar blev dessa djur i deras beskrivningar bra mycket mer monstruösa än vad som stämmer med verkligheten. De som läste ett naturhistoriskt verk under medeltiden måste ha blivit övertygad om att världen kryllade av vidunder. En konstnär som skulle illustrera upptäcksresanden Marco Polos beskrivning av en alligator lade till öron, fladdermusvingar och ett extra huvud på svanstippen!
Men draken förekom också som en egen art i beskrivningar av djurvärlden. Även här framstod den som en representant för ondskan. Den romerske historieskrivaren Plinius berättar i sin Naturhistoria om drakens fiendeskap med elefanten: "Indien frambringar de största elefanter och även drakar som ständigt står i strid med dem och kämpar mot dem, och dessa är så kolossala att de med lätthet kan gripa om och sno sig runt elefanterna och binda dem med en knut".

Bild ur medeltida bestiarium som visar hur elefanten som symboliserar Adam slåss mot draken som står för Djävulen.

Edward Topsells verk Historie of Serpents (1685) beskriver en mängd olika drakar. Han berättar att lindormen är närmast släkt med just ormen och den krälande draken med kameleonten. Vidare berättar han att: "Indiska, etiopiska och frygiska drakar har mycket stora gap, med vilka de ofta slukar hela fåglar och djur". Topsell delar upp de indiska drakarna i två arter, bergsdraken och träskdraken: "Deras nosar är mycket kraftiga och påminner om de stora rovfiskarnas; de har gyllengult skägg och är fullsatta av borst; och Bergsdrakarna har vanligtvis mer djupt liggande ögon än Träskdrakarna. Deras uppsyn är mycket bister och skräckinjagande och närhelst de rör sig över marken frambringar deras ögonlock ett ljud som av klirrande mässing och ibland går de dristigt ned i havet och tar fiskar". Om Topsell hittat på allt själv eller faktiskt hört historier han trodde på är omöjligt att veta.
Astronomen Carl Sagan vågade sig på ett försök att förklara drakarnas ursprung i sin bok "Dragons of Eden". Han menade att drakarna helt enkelt kunde vara ett medärvt minne från människans tidigaste förfäder, som levde samtidigt som de sista dinosaurierna. Forskare som arbeter med gener menar emellertid att ett sådant avlägset minne borde vara omöjligt. Det skulle betyda att vi än idag skulle kunna minnas de ruskiga reptilmonster som våra näbbdjursliknande förfäder såg.

Författaren Peter Dickinson visar i sin bok "Flight of the Dragons" hur sagans drake åtminstone i teorin kan ha funnits. Dickinsons drake är full med gas som gör dess kropp lätt som en ballong. Vingarna är förlängningar av revbenen och hjälper de glidflygande drakarna att lyfta från marken. "Flyggasen" är resultatet av en kemisk reaktion som kommer av att draken slukar vissa sorters metaller, därav skattsamlandet. Sprutar eld gör de för att de måste, det är helt enkelt ett sätt att reglera gasmängden som drakarna lärt sig använda som ett försvar. Varför finns det då inga skelett kvar efter drakar? De ultralätta drakbenen bryts ned helt som ett resultat av den kemiska gasprocessen i deras kroppar, menar Dickinson.
Men i grunden tycks draken vara ett monster som alltid funnits med oss som en symbol för kraft och fruktan. Varför det ser ut just som det gör kan man bara gissa sig till.