Flickan i datorn

Skriven av Emmy, 12 år från Stockholm.

Äntligen!
Nu fick jag tillslut lov. Det var på tiden nu.
2 hela år hade gått nu sen jag började tjata.
Och nu, när jag börjat 4:an, tyckte mamma att jag kunde få lov.
Få lov till att äntligen få MSN.
För 2 år sedan, när jag börjat skolan började snacket om MSN.
Nästan alla i min klass hade då MSN.
MSN, är en sida där man chattar, kan skriva meddelanden, och går mycket smidigare en SmS.
"Så klickar du där.. Mmm.. Där, ja.." Sa mamma.
Hon stod böjd över datastolen där jag satt.
Jag fyllde i det som stod.
Namn, postadress, mammas epost.
Och tillslut, fick jag välja mitt namn.
"Vad sägs som Tanya? Det räcker väl med ditt namn, inte behövs massor med siffror, eller streck heller." Sa mamma när jag föreslog ett exempel med mitt smeknamn Tan. Plus 99. Då jag fyllde år.
Där i mellan ett streck.
Men mamma tyckte det räckte med Tanya.
Tillslut var jag klar!
Jag kunde logga in.
Jag SMSADE runt till mina kompisar och bad om deras MSN, jag började genast chatta.
Tan- Hej!!!!!
Jane- Hej <3 8D
Tan- Vad betyder det.?
Jane- Olika MSN, tecken 3D Du lär dig dom med tiden xD
____________

Jag fortsatte chatta och gick egenom min telefonlista på mobilen.
Jag hade nu alla mina klasskompisars MSN.
Men endå, dök en inbjudan upp på datorn.
Jag kände inte igen namnet.
Danielle..?
Jag funderade en stund, men accepterade henne endå.
Hon var inloggad när jag tryckte på acceptera.
Jag skrev med stora bokstäver vem hon var.
Hon svarade att jag var en gammal kompis till hennes mamma, men att jag inte skulle säga nått till henne, utan att låtsas som ingenting.
För hon skulle hälsa på som en överraskning lite senare under dom kommande veckorna.
Jag förstod då.
Dagarna gick och jag fortsatte snacka med Danielle.
Vi bytte telefonnummer, men pratade aldrig på telefon. Bara SMS.
Jag hade försökt ringa henne, men hon var konstig nog alltid upptagen.
Jag skickade massor med bilder på mig själv också.
När jag var liten, tills den åldern jag var i nu.
Men jag fick aldrig bilder på henne tillbaka.

Tan (Jag) - Aja, kan inte du skicka nån bild på dej nu då?
Danielle- nej. jag har inga än. min datorn minne har gått sönder.
Tan- Vad synd! :(
Danielle- vad är din adress?
Tan- Varför undrar du det för?
Danielle- jo, för om jag ska hälsa på, så behöver jag ju adressen:)
Tan- Jo, jusdet! Jag bor på Marksvikstensvägen 55. den med blå brevlåda!:)
Danielle- Okej.
_________________

Sedan loggade hon ut.
Lite konstigt.
Innan har hon alltid varit så noga med att säga hejdå.
Vid middagen, var jag väldigt tyst.
Jag funderade. Funderade på om jag skulle berätta för mamma och pappa om den här Danielle som utgav sig från att vara mammas såkallade gamla ungdomskompis.
"Hur är det fatt, vännen? Du har varit så tyst.." Sa mamma och räckte mig grönsakerna.
Jag tog dom, utan att ta nått och höll dom i knät.
"Jo, på MSN, så har jag börjat chatta med en tjej som heter Danielle. Hon säger att hon e din ungdomskompis, och att hon kommer och hälsar på någon gång i veckan. Jag bara undrar om du verkligen känner henne? För annars blir det ju.. Aa, problem.." Sa jag tveksamt.
Mamma tittade bara på mig, och fick sedan något oroligt i blicken.
"Tanya. Du gav inte den här kvinnan någon adress?"
Sa mamma försiktigt.
Nu såg även pappa allvarligt, och oroligt på mig.
Jag nickade.
"Jo, såklart! Hon sa ju att hon så gärna ville hälsa på oss!" Sa jag.
Precis då knackade det på dörren.
Mamma tittade ut genom fönstret.
Där stod en gansa lång kvinna, brunt hår ner till midjan, röda långa naglar, en kappa, och tajta blåa jeans, och matchande rött läppstift.
Jag reste mig för att öppna.
Men pappa tog tag i min arm.
"Jag öppnar, Tanya." Sa han och reste sig långsamt.
Pappa öppnade och gick ut på gatan utan att släppa in henne.
Mamma tog med mig ut i vardagsrummet.
Några timmar senare, förstod jag.
Den här kvinnan, var inte mammas gamla kompis Danielle.
Hon var en bluffare.
Som tur var han jag berätta för mamma och pappa innan hon han göra nått.
Berätta alltid för dina föräldrar vad du gör på internet om du inte känner dig säker.
Annars vet man inte vad som kan hända..