Det jag bara kan drömma om

Skriven av Matilda, 13 år från Trelleborg.

- Men snälla Isabell! Kom ner nu! ropade mamma.
- Jag kommer, jag ska bara skicka ett mejl, svarade Isabell.
När Isabell kom ner för trappan och satte sig vid matbordet frågade mamma:
- Och vem var mejlet till?
- En hästägare som hade en alldeles underbar vit och svart skäck, du skulle sett bilden mamma! svarade Isabell.
- Men Isabell! Du vet att du inte får skicka mejl om hästar som är till salu! Vi ska inte ha någon häst. suckade mamma.
- Mhm.
Isabell kollade sorgset på sin mamma.
- Men om jag köper den för egna pengar då? Får jag en då? undrade Isabell nyfiket.
- Nej! Det är foder, strö och allt annat som också kostar, och var har du tänkt att du ska ha den?
- Hos Lasse! Han går säkert med på att rusta upp sin gamla lada, kom Isabell på.
Mamma suckade.
- Hmm... du kan du faktiskt rida, det har jag sett på ridlektionerna med Lina. Men, klarar du att sköta en egen häst? undrade mamma.
- Jadå! Det tror jag. svarade Isabell förväntansfullt.
- Jaa... men kan du inte ha en foderhäst som prov istället före du köper en häst då? föreslog mamma.
- Bra idé mamma! svarade Isabell glatt.

Nästa dag så sökte Isabell igenom alla foderhästsannonser på blocket.
Hennes ögon gick från sida till sida men plötsligt fastnade blicken på en annons som hade rubriken; "Snäll men pigg ponny uthyres på foder".
Hon klickade in på den och själva annonsen löd:
"Fint Connemarasto uthyres på foder under två månaders tid. 140 cm i mankhöjd och brun med svarta hår. Pigg men snäll, tävlad i lägre klasser i hoppning och dresssyr. Högst hoppad 1 meter. Mejla ägaren Kristina Ahlström om du är intresserad."
Perfekt, tänkte Isabell.
- Mamma! ropade hon.
- Jaa, jag kommer. Jag förstår att du har hittat en häst. svarade hon.
Mamma tyckte också att den var perfekt och de mejlade ägaren.
- Men, nu måste du göra en sak! förmanade mamma.
- Vad? undrade Isabell.
- Du måste fråga Lasse om du får ha hästen där. Men nu när det är sommar kan ju hästen vara ute, men den måste ha ett stall att kunna vara i. sa mamma.
- Okej! Jag går bort till honom direkt. sa Isabell.

Tjugo minuter senare hos Lasse!
- Jaa, säger du det! sa Lasse och log.
- Jaa, jag får för mamma! svarade Isabell glatt.
- Men jag tror inte att stallet går att rust upp, sa Lasse.
- Va? Vad säger du? undrade Isabell.
- Jag skojade bara, vännen, sa han och log ännu bredare.
Isabell skrattade åt Lasse och sa sen:
- Men kan vi fixa det?
- Såklart Isabell!

Tre veckor senare anlände en bil med hästtransport till Lasses lilla gård.
- Så mysigt, sa Kristina när hon hade kollat runt hur hennes häst skulle få det.
Sedan lastade de ut henne; hästen.
Isabell hade ännu inte fått reda på namnet på hästen. Det ska bli en överraskning, hade Kristina uttryckt sig via mejl.
- Här är hon! sa Kristina när hon hade lastat av ett fantastiskt fint och strålande Connemarasto.
- Hon heter Indora, skrattade Kristina när hon såg Isabells min över hur hästen såg ut.
- Wow, vilken fin häst! Var det enda Isabell fick fram.
- Nu ställer vi in henne i stallet tycker jag, sa Kristina.
- Jag ska ta min första ridtur imorgon, bestämmde Isabell.
- Gör du så! svarade Kristina. Men jag vill ha tillbaka henne om två månader så bli inte för fäst vid henne, skrattade Kristina.
- Jag kan inget lova, skrattade Isabell tillbaka.

Nästa dag var det dags för första ridturen!
Det var en härlig och solig dag och det var jättevarmt.
När sadeln och tränset var på och Isabell var uppe i sadeln så kände Isabell att livet inte kunde vara bättre.
Hon skrittade, travade och galopperade och Indora betedde sig som en ängel, tyckte Isabell.
Hennes mankam blänkte i solskenet och manen och svansen var kolsvarta.

Två månader senare när Kristina hämtade Indora igen ville hon se ett dressyrprogram Isabell och Indora hade tränat på.
Indora var på glatt humör, precis som Isabell och deras samspel var till 100 %.
Indora gick med krökt nacke och hennes mankam blänkte som vanligt.
Kristina tänkte att de vat som gjorda för varandra.
Isabell såg att Kristina och mamma pratade och viskade och fnissade som småflickor och när Isabell hoppade av kom Kristina fram till ekipaget.
- Isabell? Du får Indora! Ni passar perfekt ihopa!
Den dagen var Isabells bästa dag i hennes liv!