Jag försvan ifrån mig själv
Den jag var bara sa,
du kan, du vågar, du vill,
men nu är rösten finns inte kvar,
inget självförtroande jag har,
ingen inom mig som vet mitt svar,
ingen där inne som kan hålla mig kär,
så nu känns livet sådär,
inga vänner jag har kvar,
alla bara drar,
och att utrycka sina känslor ja det är svårt,
specielt inte om alla andra är två,
så just nu har jag det svårt,
jag känner mig kränkt av min värld,
ja till och med av varenda atmosfär,
jag vill att folk ska veta hur jag mår,
satt jag inte går undan och fäller en tår,
hella mitt hjärta kanske gråter,
men hur ska du kunna veta det,
du känner ju inte till min hämlighet.
Skriven av Ebba, 11 år från Märsta.