Besty

Skriven av dagdrömmaren, 18 år från upplands väsby.

Jag har en dödlig sjukdom som aldrig kan botas.Nu låg jag i min säng med tunga ögonlock.Jag somnade.Mitt inatten vaknade jag av ett starkt ljus sken.Jag klev upp och satte på mig mina kanintofflor och gick fram till fönstret.Där nere stod en brun pegasus.Jag tänkte att pegasusar brukad vara vita.Detalade till mig och sa
-Var inte rädd jag kommer i fred,jag ska hämta dig.Jag bakade och lade mig i min säng.Nästa morgon när jag vaknade märkte jag ågot underligt det lsom kittlades i magen.Det känndes som om jag var frisk och flög.När jag skullle sätta ner min fot p golvet kännde jag ingentig.Jag flög.Men vart?Sen såg jag at jag satt på den bruna pegasusen som jag sett igår.
-Vem är du och vart för du mig?sa jag och var nära på att börja gråta.
-Jag är Betsy och jag ska för dig till himmelen,sa Betsy.
-Men om jag ska till himmen måste det betyda att...Jag ville skrika och hoppa av men de var minst 10000000000000000000 m till marken.
-Lugn,sa Betsy och hade en såndär mamma röst som är det enda som kan trösta.När vi kom fram till en guldport lev jag på att moln.Jag kommer ihåg hur det kännds det liksom kittlades mellan tårna.Och jag kännde att jag var frisk.Som en nötkärna.Betsy visde mig mitt hus och hon sa att om jag ville konnde on bli min häst.Jag kramade henne och sa att hon gärna fick bli min häst.När jag gick såg jag en TV.Jag satte mig framför den och satte på kanal 11.Men jag såg min kropp i min egna säng.Där stog mamma.pappa,mormo,morfar och Julius(lillebrosan)Jag såg min begravning och alla i klassen var där.Men jag har det bra här i himmlen.Jag rider och leker med alla dom andra.Så var inte rädda för att dö för det är underbart här.

Den här sagan är tillgängad till min bästa kompis Anna Andersson som dog i en bli oycka.