Är vi vänner eller ljuger du för mig?...
Jag sitter här och tänker på vänskap och så sen så kommer ditt namn upp och mitt huvud värker så ... jag får en obehaglig känsla då jag ser dig eller hör dig det lixom bara bränner som om du bara uttnytjar mig för nåt jag har... hur sant allt du säger än låter så bränner det till då du säger något snällt.... jag tror jag dör allt är helt fel just nu.... Mitt huvud värker å mitt hjärta säger: " du borde lyssna på dig själv" men allt jag hör är kaos som om allt gått under i enkel biljett till döden... Jag försöker finna balansen men jag tappar den åter igen... Jag mår så dåligt av det här allt det snurrar i mitt huvud som om jag inte vore här... jag vill bara skrika utt det här ... jag börjar må illa av allt besvär..... varför känns det såhär? jag borde helt enkelt lita på dig... men mitt hjärta säger : NEJ!
Varför ska mitt hjärta delas upp i två bitar som tycker olika saker säg... det känns som om du lurar mig men ändå så är du min vän så hur i helvetet ska jag kunna finna någon balans då allt snurar inom mig... Jag vet inte vem jag ska tro på vet inte vem som jag ska lita på..... vet inte om jag överlever det här för smärtan bränner så ... Jag litar på dig men ändå inte inte säg....Jag frågar mig själv är det rätt att lita på dig... Jag har gjort det i 2 små år... det första året så var du min vän men så fick jag något som du tyckte om ... du började komma för att testa den... men sen gick den sönder då slutatade du att komma säg.... du var min vän men nu känns det som om du bara lurar mig.... kanske stämmer det... kanske mennar du att det är sant att jag är din vän men jag vet inte säg ..... Varför ska det bränna så i mig? Varför ska jag inte kunna lita helt på dig? Varför ska allt bara gå fel för mig? Varför får jag en obehaglig känsla när jag är med dig? Jag frågar dom här sakerna till mig själv men får inget svar alls... Så är vi vänner eller ljuger du för mig ? ljuger du så har du krosat mig jag trode jag kunde lita på dig..... du var riktigt sjyst men som sakt allt har sin gång så snälla svara mig så slipper känna mig så här....
Skriven av Sofie, 12 år från Falerum.