Fisket
Människan har levt av fiske sedan stenåldern. Fiskar och kräftdjur är mycket nyttig mat och innehåller bland annat mycket proteiner.
Från början handlade fisket om att skaffa mat för husbehovet. Då behövde man inte särskilt många redskap och det räckte med en båt. Sedan började man fiska för att använda fisk som betalningsmedel eller för att sälja sin fångst till andra.
Idag är fisket en jätteindustri där stora företag har tusentals människor anställda och jättelika fabriker som gör i ordning och förpackar maten. Flottor med hundratals fiskebåtar drar dagligen ut till havs för att fånga fisk och kräftdjur. Ofta är båtarna ute flera veckor, ibland månader i sträck. Den större delen av industrifisket sker längs kusterna där fiskarna samlas för att det är gott om mat. Fiskebåtarna har olika fångstredskap i form av nät som kan dra in flera miljoner fiskar i en enda fångst. Trålen är ett stort fiskenät som dras bakom båten som en säck.
 |
| Snörpvad. |
 |
| Trål. |
Med trål kan man fånga djur som lever både på bottnen och uppe vid ytan. Stora stim med småfisk som ansjovis och sill fiskas ofta med snörpvad. Nätet är då format som en säck som omringar stimmet. Nätet dras åt och fångsten halas in.
 |
| Drivgarn. |
De fiskar som rör sig ute på öppna havet, till exempel tonfisken, kan vara svårare att hitta. Därför används drivgarnet som liknar ett jättelångt tennisnät som båten släpar efter sig. Problemet är att andra djur som delfiner och havssköldpaddor också fastnar och dör. I många länder har därför fiske med drivgarn försvunnit men helt borta är det ännu inte.
Det finns förstås andra problem med att dra upp sådana här jättefångster. Fisken måste hinna få tid att växa upp och föröka sig innan den hamnar på matbordet, annars blir det ju inga nya fiskar. Många fiskare struntar i detta och drar upp fisk som inte har hunnit lägga någon rom. Detta gör att fisken börjar försvinna på många ställen. Torsken är särskilt hårt fiskad och det börjar också märkas. Frågan är ju vad fiskeindustrin ska leva på när det inte längre finns något att fiska.
Man kan också odla fisk i bassänger. Detta har man gjort i Asien med karp i nära 4000 år. I Sverige är metoden att odla fisk några hundra år gammal. Dessa bassänger är ofta små områden i havet indelade med nät, men man bygger också odlingar på land.
Laxen är en typisk odlingsfisk. Man befruktar laxägg i små kar, där ynglen kläcks för att sedan hamna i bassänger. Här får ynglen växa till sig tills de är stora nog att klara sig i havet. Laxarna får vandra ut i havet och bli vuxna. Där stannar de tills det är dags att leka och para sig, då de återvänder till det sötvatten de ursprungligen kom från och blir fångade.
Ute i haven odlas det också musslor, framför allt blåmusslor och ostron. Blåmusslorna används i olika rätter, bland annat pizza. Ostron är en delikatess och dyr mat. Musslorna odlas på grunt vatten. Man fäster några stycken på pålar eller plattor och låter musslorna föröka sig. Så småningom har de blivit flera tusen och man kan skörda dem. Så länge man låter några musslor sitta kvar kommer det alltid nya. Blåmussleodlingar finns bland annat i Bohuslän i Sverige och danska Limfjorden.
Många människor håller också på med fritidsfiske eller sportfiske. Då använder man bara ett spö och fångar en fisk i taget. Syftet är inte att skaffa mat eller tjäna pengar. Sportfiskar gör man för att det är kul. Man vill hitta, överlista och tampas med fisken. Ofta släpper man tillbaka de fångade fiskarna i havet igen. Några populära sportfiskar är spjutfisk, tonfisk och några hajarter.
Pärldykarna i Stilla havet och Indiska oceanen är inte ute efter att skaffa mat. De söker av bottnarna efter ostron som kan innehålla pärlor. Pärldykare har mycket liten utrustning, oftast bara ett par simglasögon och en kniv. De tar ett djupt andetag och beger sig ner i djupet för att leta ostron. Det är ett farligt yrke. Man kan råka ut för mycket, från dykarsjuka till farliga djur. Men det är ett gammalt yrke och många fattiga människor kan på så sätt tjäna sitt levebröd om de har tur. Det finns smycken som använder konstgjorda pärlor, men riktiga pärlor från ostron är mycket värdefulla och dyra.
Ibland annat Japan och Kina använder man fågeln storskarv när man fiskar. Man sätter ett sorts koppel på fågeln och låter den dyka ner i vattnet för att fånga fisk. En ring om halsen hindrar fågeln att svälja sitt byte, och man kan plocka upp fisken ur skarvens hals. När fisket är över för dagen tas ringen bort och fågeln får äta så mycket den vill.
 |
| Den typ av jättelika harpuner som valar dödas med. |
Förutom fisket bedrivs också jakt på många av havens däggdjur. Sälar jagas för sina skinn och köttet, och havsuttrar har tidigare skjutits för sin päls.
Hårdast drabbade är valarna som jagats med harpun i flera hundra år. Man har velat åt valarnas späck, som omvandlas till olja. Jakten sker idag med snabba fartyg utrustade med eldrivna hapuner. De skjuts i väg med stor kraft och sätter sig i valens kött. Det stora djuret går en långsam och plågofylld död till mötes, innan det styckas och förs in i hamn. Både myndigheter och naturskyddsorganisationer har försökt få till ett världsomfattande stopp, men vissa länder som Norge och Japan trotsar förbudet och fortsätter, som de säger, "i forskningssyfte".
