Scrolla upp
Dra för att scrolla upp och ner
Scrolla ner

Ryggradslösa djur

De första djuren på vår planet var de ryggradslösa. Till denna grupp hittas bland annat kräftdjur, bläckfiskar och sniglar. De utvecklades under fyra tidsperioder i jordens historia -Prekambrium (2500-600 miljoner år sedan) Kambrium (600-500 miljoner år sedan), Ordovicium (500-450 miljoner år sedan) och Silur (450-400 miljoner år sedan).

Under Silur hade de fått konkurrens av fiskarna och var för de mesta deras bytesdjur. Många ryggradslösa djur har inte utvecklats särskilt mycket sedan dessa tider.

Spriggina

(SPRIGG-inna)
Längd: 2-4,5 cm
Tid: ca 600 miljoner år sedan

Spriggina var ett litet maskliknande djur som utvecklades tidigt i jordelivets historia. Man har hittat flera fossil av den och därför vet man ganska väl hur den såg ut. Vad man inte vet är hur den levde.

Vissa forskare tror att Spriggina kröp omkring som en mask på havsbottnen. Andra menar att den satte fast sig vid stenar och liknade mest en växt. "Huvudet" blir då en gripfot. Det finns många djur i havet som lever så idag.

Tribrachidium

(tri-bra-KID-ijum)
Längd: 5 cm
Tid: ca 600 miljoner år sedan

Tribrachidium tros vara en utdöd släkting till maneterna. Dess kropp var rund, platt och täckt av ett skinn som var hårt nog att bevaras i sten.

Antingen simmade den fritt i havet och gled omkring som en liten frisbee, eller kröp längs botten i jakt på föda. På undersidan fanns mindre tenkaler som troligen användes för att samla mat.

Latouchella

(lattå-TJÄLL-a)
Längd: 5-6 mm
Tid: ca 550 miljoner år sedan

Det här var en mycket liten snigel som fanns i ett överflöd i de urtida haven. Sitt namn har den fått efter en australiensisk fårart, vars horn liknar snigeln skal. Som våra nutida sniglar hade troligen Latouchella en klibbig fotplatta, som den drog sig fram med.

Tommotia

(tå-MÅTT-ija)
Längd: 5-6 mm
Tid: ca 550 miljoner år sedan

Tommotia kan vara en av bläckfiskarnas tidiga förfäder. Skalet den levde i var kraftigt och säkert tungt.

Tommatia levde därför troligen på bottnen och drog sig fram med hjälp av en gripfot, liksom sniglarna gör.

Archaeocyathider

(Arkä-å-sy-a-TI-der)
Längd: 5-6 mm
Tid: ca 550 miljoner år sedan

Dessa djur var helt omslutna i två lager av strutliknande skal som stod fastnaglade i havsbottnen.

Själva djuret var troligen en svampliknande varelse som filtrerade havsvatten och fångade upp mindre djur. Genom skalet kan det ha suttit flimmerhår som hjälpte till att samla in maten.

Hallucigenia

(HA-lusi-JE-ni-ja)
Längd: 3 cm
Tid: ca 550 miljoner år sedan

Det här är ett djur som satt myror i skallen på forskarna. Man vet helt enkelt inte vilket som är upp eller ner på det. På ena sidan på den maskliknande kroppen sitter det sju par långa taggar, på den andra sidan en rad tentakler.

Frågan är om Hallucigenia gick på taggarna som styltor och använde tentaklerna för att fånga mat -eller rörde sig på tentaklerna och använde taggarna till försvar. De flesta forskarna gissar numera på det senare.

Opabinia

(åppa-BI-nija)
Längd: 8 cm
Tid: ca 550 miljoner år sedan

Opabinia var en effektiv jägare, fast troligen aningen långsam. Uppe på huvudet satt fyra ögon som tittade åt alla håll i jakt på byten. På huvudets undersida hängde en stor snabel som slutade i en tandförsedd käft.

Längs bägge sidorna av kroppen fanns en rad av stora gälar, som både hjälpte djuret att andas och att åka fram genom vattnet.

Leanchoilia

(le-ann-KÅJ-lija)
Längd: 5-8 cm
Tid: ca 550 miljoner år sedan

Leanchoilia var en av de tidigaste släktingarna till nutidens spindlar och skorpioner. Den hade inga ögon alls utan kände sig för med långa tentakler.

Leanchoilia var helt skyddad mot rovdjur i sitt kraftiga skal, men det gjorde också att den var mycket långsam. Den mängd fossil forskarna hittat visar att Leanchoilia var ett vanligt djur.

Sanctacaris

(sank-TA-kariss)
Längd: 10 cm
Tid: ca 550 miljoner år sedan

Det här rovdjuret var kraftigt bepansrat, med hade också en mängd starka fenor som hjälpte det att kasta sig fram genom vattnet.

Stjärten och större delen av kroppen var platt och användes för att sparka iväg Sanctacaris, precis som nutida kräftor gör. Runt munnen satt ett par stora griparmar, som grep tag i och höll fast bytet.

Wiwaxia

(ui-UACK-si-a)
Längd: 3-5 cm
Tid: ca 550 miljoner år sedan

Det här djuret liknade mest en sorts underlig hatt, och kröp sakta fram över bottnen med hjälp av en gripfot.

Den betade alger från stenar och delar av bottnen. Till skydd mot fiender var den täckt av hårda fjäll och hade dessutom två rader av knivliknande ben på ryggen. Dess undersida verkar dock ha varit oskyddad och den angreps säkert genom att vältas på rygg.

Anomalocaris

(ANNÅ-mallå-KARR-iss)
Längd: 3-5 cm
Tid: ca 550 miljoner år sedan

Anomalocaris var det största djuret under sin tid - en riktig jätte med sin 60 cm, eftersom de flesta djur inte ens nådde upp till en decimeter.

Forskarna har utfört ett riktigt detektivarbete för att få ihop Anomalocaris. Från början trodde man nämligen att de olika fossildelar man hittat kom från tre olika djur.

Anomalocaris två fångstarmar längst fram på huvudet troddes först vara räkstjärtar. Dess mun trodde man var en sorts manet och själva kroppen med fenor liknade en bottenlevande svampväxt.

Två forskarna fick till slut ihop alla delarna till ett enda djur.

Anomalocaris var ett av de första djuren med tuggande käkar istället för sugmun.

Pikaia

(pi-KAJ-a)
Längd: 5 cm
Tid: ca 550 miljoner år sedan

Det här lilla maskliknande djuret kan mycket väl vara vår äldsta förfader. Det är nämligen en föregångare till ryggradsdjuren.

Pikaia hade ett förhårdnat stöd genom kroppen, som senare kom att utvecklas till en ryggraed. Vidare täcks sidorna av muskler som påminner om hur fiskarna ser ut. Pikaia hade gälar och en årliknande stjärt, som drev fram den genom vattnet.

Bläckfiskar

Bläckfiskarna blev ett mycket vanligt inslag i urhaven. De fanns i en mängd former och storlekar. till skillnad från nutidens bläckfiskar var de skyddade av hårda skal i två olika former; de strutliknande Nautiloiderna och de virvelformade Ammoniterna.

Särskilt Nautiloiderna syns ofta i den ölandssten som används till trappor och stenbeläggningar. Bläckfiskarna blev så framgångsrika för att de var snabba, starka, och hade mycket god syn och var smarta för att vara ryggradslösa djur.

Man vet inte om Nautiloiderna och Ammoniterna kunde spruta ut bläck liksom de nutida bläckfiskarna, men det är troligt.

Nautiloid

(Nau-TILL-oid)

Ammonit

(Amm-å-nit)

Pterygotus

(terr-Y-gå-tuss)
Längd: 2 m
Tid: ca 450 miljoner år sedan

Pterygotus tillhörde havsskorpionerna. Det här var ett släkte som sedan utvecklades till landlevande skorpioner och spindlar. De tillhörde också leddjuren, liksom insekterna och kräftdjuren.

Pterygotus var en riktig jätte och urhavens skräck under Silur. Den åt andra havsskorpioner och primitiva fiskar. Pterygotus var nog snabb för sin storlek och simmade med hjälp av de bakersta benparet, som var omvandlat till paddlar. När den jagade låg den troligen platt mot bottnen på lur och angrep djur som simmade förbi över den.

Trilobiter

(Trill-å-biter)
Längd: 2 mm-40 cm
Tid: ca 550 miljoner år sedan

Trilobiterna är nog de urtidsdjur man oftast hittar som fossil tillsammans med bläckfiskarna. De fanns i stora mängder och i flera olika arter. De utvecklades också mycket tidigt, i början av Kambrium, och levde vidare genom de andra tidsperioderna.

Trilobiterna liknar nutidens gråsuggor på många sätt. De var väl bepansrade små djur som rörde sig över bottnen med många snabba ben. De hade ögon, men kände sig troligen för med hjälp av sina långa spröt. Trilobiterna hade ingen mun, utan sög upp näring med sina ben.

Ett vanligt sätt att försvara sig på var att gräva ner sig. Visa trilobiter kunde också rulla ihop sig.


Ryggradslösa djur

Fiskar

Reptiler

Däggdjur



Till Unga Faktas startsida

Copyright © 2000-2019 Unga Fakta AB