Apor
Den största gruppen primater, som allmänt kallas bara "apor", är spridda över Asien, Afrika och Sydamerika. Till denna djurgrupp hör babianer, markattor, vrålapor, med mera. De delas mer noggrant upp i två olika grupper - nya världens apor, från Amerika, och gamla världens apor, från Afrika.
Aporna utvecklades ur spökdjurens förfäder för cirka 40 miljoner år sedan. De hade större hjärna än en halvapa och plattare ansikte. De flesta halvapor har klor på fingrarna, aporna har naglar.
Tänderna på en apa gör den till en effektiv allätare. Den har också bara två bröstvårtor som producerar mjölk, till skillnad från andra däggdjur som har fler. Detta gör att apor oftast bara föder en unge per graviditet.
Branisella
[brann-i-SÄLL-a] |
 |
 Längd: cirka 50 cm
Tid: Tidig oligocen
Plats: Sydamerika |
Det här djuret är den äldsta kända medlemmen av apsläktet. Den tillhörde en gren av familjen som nu är helt utdöd, men som kan ha gett upphov till flera andra grupper av arter.
Branisella var en väl utvecklad trädklättrare, och det är möjligt att den kunde gripa om grenar med svansen. Tummen verkar ha varit svag, och den kanske var tvungen att hålla om födan med bägge händerna.
Senare arter i Sydamerika blev ännu smidigare och hade längre svansar.
Mesopithecus
[mässå-pi-TE-kuss] |
 |
 Längd: cirka 60 cm
Tid: Övre miocen
Plats: Eurasien |
Mesopithecus tros vara förfadern till nutidens markattor, men också langurer. Bägge dessa apsläkter är viga och långsvansade.
Mesopithecus hade en ovanligt lång tumme, vilket gav den en väldigt god förmåga att hålla om allt möjligt. Den verkar ha levt stora perioder av livet på marken, där den gick på alla fyra.
Stirtonia
[stirr-TÅ-ni-a] |
 |
 Längd: 1,1 meter
Tid: Mellersta miocen
Plats: Sydamerika |
Det här är den första vrålapan - en riktig bjässe om man jämför med de andra apor som fanns under denna tid.
Den hade den mest utvecklade gripsvansen av alla apor och ett kraftigt huvud. Man tror att den, liksom sina nutida släktingar, kunde utstöta ett djupt, vrålande läte för att skrämma iväg rivaler.
Tänderna tyder på att den var lövätare. Dagens vrålapor föredrar frukt.
Oligopithecus
[ålli-gå-pi-TE-kuss] |
 |
 Längd: cirka 1 meter
Tid: Undre oligocen
Plats: Afrika |
Det här är en art som omges av en viss mystik. Den har drag av både apa och människoapa, men verkar inte tillhöra något av dessa släkten. Det är möjligt att den är urfadern till nutidens gibbonapor, som den liknar och som också verkar vara ett helt eget släkte.
Oligopithecus hade otroligt långa armar, och svingade sig troligen fram mellan trädtopparna hela livet. Tänderna visar att den var en allätare, huvudsakligen blad och insekter. Nutidens gibbonapor äter nästan bara frukt.
