|
Panelen svarar
 Här är de frågor som har besvarats inom ämnet astronomi. Är du intresserad av något speciellt så kan du spara tid genom att söka efter det.
Här kan du ställa en egen fråga till Henrik Hartman om astronomi!
Hej!
Hur kan man styra/flyga i rymden? Jag vet att de använder sig av raketer men vad jag vet så det som händer när man använder sig av raketer eller jetmotorer är att en motkraft uppstår när luften presses bakåt och på så sätt kan man förflytta sig. Det jag inte förstår är hur detta fungerar ute i rumden där det är vakum? Där finns det ju inget som kan bilda en motkraft, eller?
MVH Micke
/ Mikael, 17 år från Gävle
Hej Mikael,
Om du någon gång har varit i en liten båt, så kanske du har märkt en
irriterande sak: du kör båtens för mot stranden, men när du går
från aktern mot fören för att hoppa iland så glider båten bakåt och när
du väl kommit fram till fören så är det en meter eller mer till stranden!
Anledningen till att det här sker, är att det finns någonting som kallas
för rörelsemängd, och att det finns en lag inom fysiken som säger
att den här rörelsemängden måste vara konstant. Rörelsemängden
får man om man multiplicerar massan med hastigheten. Går
du framåt i båten multiplicerar man alltså din massa med den
hastighet du går med. För att rörelsemängden ska vara konstant,
måste båten åka i motsatt riktning, och den kommer att göra det
med en sådan hastighet, att om den multipliceras med båtens
massa, så får man samma tal som när man multiplicerade din
hastighet och massa med varandra.
Det är precis så en raket fungerar. Man sprutar ut gas med enorm
hastighet bakåt. Raketen har då inget annat val än att åka
framåt, med en hastighet som alltså bestäms av raketens
massa, gasens massa, och gasens hastighet. Lagen om
rörelsemängdens bevarande gäller oberoende om man befinner
sig på jorden eller i rymden - det är därför som raketer fungerar
lika bra där som här.
/Björn |
Hej!
Jag undrar hur stor riken är i dagsläget att det slår ner en asteroid på jorden...
Skulle även vara tacksam över siffror över risker för nedslag även vad det gäller meteorer och kometer.
Tack på förhand!
/ Cornelia, 15 år från Habo
Hej Cornelia,
Om du går ut en stjärnklar natt kanske du får se ett "stjärnfall", eller
som vi kallar det, en meteor. En meteor är en sten från rymden som
brinner upp i jordens atmosfär, som är lika liten som ett gruskorn.
Det är mycket vanligt att sådana gruskorn krockar med jorden, du
kan säkert se flera meteorer varje natt.
Det är dock mycket mer ovanligt att man ser meteorer som är så
ljusstarka att de lyser lika starkt som månen, och som kanske
till och med är synliga i dagsljus - men det händer. Då är den sten
som ger upphov till ljusskenet större, kanske stor som ett ägg,
eller en knytnäve. Ju större kroppen är, desto mer sällsynt är
det alltså att en sådan kropp ska träffa jorden.
Ännu större kroppar faller också ned, men det blir alltså mer och mer
sällsynt ju större kroppen är. Riktigt stora kroppar, de asteroider
eller kometer med en storlek på en kilometer eller mer, som börjar bli
farliga för allt liv på jorden, de faller ned väldigt sällan. Man räknar
med att kanske två tre stycken sådana objekt träffar jorden under
en miljon år. Risken att ett sådant objekt skulle träffa oss nu
är därför fruktansvärt liten.
/Björn |
Hur tung skulle man vara på merkurius. om man väger 30kg ?
/ Mattias Eklund, 12 år från Malung
Hej Mattias,
Massan hos en kropp beror inte på vilken planet man befinner sig.
Väger man 30 kg på jorden, så har man samma massa också
på Jupiter, Venus, eller Merkurius. Det som skiljer, är hur starkt
planeten "drar" i denna massa. Det beror dels på hur mycket
massa planeten själv har, och på hur långt det är mellan
planetens centrum och planetens yta.
Väger man 30 kg och befinner sig på Merkurius, trycks man mot
planetens yta med samma kraft som man skulle uppleva om
man befann sig på jorden, men bara vägde 12 kg.
/Björn |
hej björn,
jag är väldigt intresserad av det hät med christer fuglesang som ska åka till
rymden men då undrar jag hur lång tid det tar attt åka till rymden?
var vänligen o maila mig så fort som möjligt
mvh sanna
/ sanna, 12 år från sverige
Hej Sanna,
Man kan ju fråga sig var "jorden" slutar någonstans, och var
"rymden" börjar? Man brukar säga att rymden börjar där
jordens atmosfär har blivit så tunn att den nästan inte
finns alls. Det är en bit ovanför denna höjd som rymdstationen
kretsar. Det är faktiskt inte högre än 40 mil från jordens yta,
eller ungefär 40 gånger högre än den höjd där vanliga
flyplan flyger. Att ta sig dit med raket tar bara några minuter.
Men låt inte dessa "små" avstånd och tider lura dig: det är
fortfarande en fruktansvärt svår teknisk utmaning att komma
upp, och överleva, i rymden!
/Björn |
Om det är stor gravitation på en planet så är det små varelser.
Och om det är liten gravitation så är det stora varelser.
Vad beror det på?
/ Niklas, 15 år från Lindesberg
Hej Niklas,
Vi känner bara till en enda planet där det finns levande varelser, nämligen
jorden. Det finns därför inte någonting att jämföra med, vi vet
helt enkelt inte om en mycket större planet än jorden skulle
befolkas av mindre varelser än här, eller tvärt om.
På jorden, som har lika stor gravitationskraft
överallt på ytan, finns det ju en otrolig mängd varelser av
olika storlekar - allt från den minsta bacill till den största
blåval. Jag tror därför inte alls att det finns ett enkelt sammanband
mellan storleken på en planet, och storleken på de varelser
som bor på den.
/Björn |
Hej!!!
NU när Discovery ska ut rymden så undrar jag hur den kommer ut? De ombord på färjan har tio minuter på sig att komma ut ur atmosfären. Jag har hört att det som ett hål de måste "pricka" för att de ska komma ut och att det här hålet befiner sig på olicka platser hela tiden. Altså måste Discovery lyfta när hålet befiner sig över Kenedy Space Center. Om de skulle missa det här hålet studsar de tillbaka igen.
Det jag undrar är vad är det här för hål och kan du inte berääta lite om det?
Tack på förhand
Kristofer
/ Kristofer, 15 år från Simrishamn
Hej Kristofer,
Du kanske har sett ett stafettlopp någon gång, där en löpare kommer in mot
mållinjen, och hans kompis ska ta över stafettpinnen? Kompisen måste
börja springa redan innan löparen kommer i mål, så att de har ungefär
samma hastighet när stafettpinnen lämnas över, dessutom ska ju överlämnandet
ske mer eller mindre på mållinjen. Då gäller det att ha bra tajming, att inte
börja springa för tidigt eller för sent!
Det är ungefär samma sak med rymdskytteln Discovery. Rymdstationen ISS håller på
att kretser kring jorden med ganska hög hastighet. Discover måste därför starta
vid en viss tidpunkt (med några minuters spelrum) för att den ska lyckas möta
rymdstationen på rätt sätt.
Det där med "hål att träffa" och "studsa tillbaka" tror jag att du har hört i ett lite
annat sammanhang. Det handlar om astronauter som återvänder till jorden efter
att ha varit ute i rymden. Om man kommer in i jordens atmosfär med stor
hastighet är det nästan som att köra in i betong (tänk på hur det känns att dyka i
vatten: vatten är ju mjukt, men hoppas man i det med stor hastighet blir det
en ganska kraftig smäll). Har man fel vinkel vid inträdet i atmosfären
studsar man ut igen, eller så brinner man upp i atmosfären. Det är ett litet
"fönster" som man måste träffa.
/Björn |
Hej jag undrar en sak vad är det man äter i rymden typ i en rymdfärja.
/ olivia, 12 år från tollered
Hej Olivia,
Man äter ungefär samma sak i rymden som nere på jorden. Man får bara vara
lite försiktig eftersom det inte finns någon gravitation som håller kvar
maten på tallriken eller vattnet i glaset. Därför kan man inte äta på tallrik
eller dricka i glas - all vätska får drickas från slutna behållare med sugrör,
och maten får man också klämma ut ur en tub eller liknande. Man kan
ju äta en kexchocklad om man vill - man måste bara tänka på att smulorna
inte faller till marken utan att dom kommer att sväva omkring, och att man
kanske kan andas in dem så att man skadar lungorna. Inga smulor i rymden
alltså!
/Björn |
Hej jag undrar vad "rymdsjuka" är.
/ olivia, 12 år från tollered
Hej Olivia,
Rymdsjuka är ungefär samma sak som sjösjuka, eller åksjuka.
Vi människor använder celler i innerörat för att orientera oss,
dessa celler känner av riktningen på gravitationsfältet och
talar om för vår hjärna om vi är "rättvända" eller "upp-och-ned".
När vi befinner oss i situationer som är ovanliga, till exempel när
vi skumpar omkring i en bil, eller på havet, eller flyter omkring
i rymden, blir hjärnan förvirrad av de konstiga signaler det
får från de där cellerna. Då blir vi illamående och får yrsel.
När detta händer i rymden kallas det alltså "rymdsjuka".
/Björn |
Hej Björn finns det levande varelser på andra galaxer?
/ Jasmine, 9 år från Linköping
Hej Jasmine,
Ingen vet om det finns liv på någon annan planet än på
jorden. Vi har inga bevis för det. Dock är det många
forskare som tror att det finns många planeter i vår
galax, och i andra galaxer, som liknar jorden. Det finns
då ingen anledning till att livet inte uppstod även där.
Därför tror många forskare att det faktiskt finns liv
på många planeter, det är bara att det ännu inte går
att bevisa det. Troligtvis är det dock väldigt ovanligt
med "intelligent" liv. Det är mycket troligare att en
planet med liv på, endast befolkas av små bakterier.
/Björn |
Hej Björn! Jag blev lite upprörd när jag såg frågan nedan, och hur du besvarade den. Kan du inte lägga undan den principen som du har. Här har en kille på 11 år sökt information via nätet. Hjälpt en kompis, som kanske inte själv har tillgång till internet just då av någon anledning. Informationen de kan få av dig är ju jättebra som faktaunderlag i skolarbete, och att barnen använder internet för att söka information är väl toppen? Varför vill du döma just den här killen, och ifrågasätta hans och hans kompis sätt att jobba. Kanske har han erbjudit sig att skriva till dig för att han vill visa sin kompis hur man gör. Kanske har han precis upptäckt vad bra intenet kan vara (och han har ju dessutom vänt sig till en trovärdig källa). Kanske skulle dina svar leda till ytterligare intresse och mer lust att söka information för hans kompis. Kanske går hela skoluppgiften ut på att man ska söka fakta till sina kompisar. Egentligen vet du ju ingenting om det här enskilda skolarbetet. Men risken är stor att ditt svar upplevdes som väldigt hårt och nedslående för grabben som skrev till dig. Kanske skrämde du honom, och fick honom och hans kompis att aldrig våga fråga en expert via internet igen. Åldern han är i kan vara väldigt känslig. Lite kan ta död på mycket. Uppmuntra hellre all lust att söka fakta och att få veta mer. Det är i alla fall vad jag tycker.
Vänliga hälsningar
Annika (som är mamma till två barn, och som blir jätteglad när jag hör hur barnen diskuterar skoluppgifter med varandra och erbjuder varandra hjälp på olika sätt).
Här kommer frågan och svaret som jag reagerade emot:
jag har nåra frågor som min kompis ska använda till skolarbete:
>hur många solsystem finns det?
>Var ligger det närmaste svarta hålet?
>hur måga universum finns det/tror man att det finns?
>på villka planeter finns det förutsättningar/finns det liv?
jag vill gärna hya svar+ att det är sant, för att jag ska redovisa för hela skolan sen...
/ Martin, 11 år från Sverige
Hej Martin,
Jag har som princip att inte besvara frågor som ska användas i
skolarbete. Det är inte min uppgift att göra andra människors
läxor - hur ska de lära sig någonting om de inte själva letar upp
svaret på saker och ting? Du får säga åt din kompis att gå till
biblioteket och låna en bok om astronomi.
/Björn
/ Annika från Stockholm
Hej Annika,
Syftet med en skolläxa är att barnen själva ska söka efter information och
träna sin förmåga att lösa ett problem som de ställs inför. Förmågan att
lösa problem, som de lär sig vid eget arbete, är någonting de kommer
att få stor nytta av senare i livet. Meningen med att själv söka efter
information är ju också att de då stöter på andra intressanta och viktiga
uppgifter på vägen - de lär sig mer än att bara få svar på den specifika
fråga läraren uppmanade dem att svara på.
Om allt endast hade handlat om att få svar på en specifik fråga, hade ju
läraren lika gärna kunnat tala om svaret med en gång, och så
hade problemet varit ur världen. Men det finns alltså andra viktiga
syften med skolläxor, som går om intet om jag sitter och ger
svaren direkt.
Jag gör barnen en stor otjänst, om jag ger dem svaren på deras läxor.
Kanske de bara kopierar svaren och ger dem till läraren ens utan
att läsa dem eller förstå dem? Du gör ju inte läxorna åt dina barn,
av samma anledning? De måste faktiskt tränas i att tänka själva,
att fundera och leta efter kunskap på egen hand.
Därför har jag som princip att inte svara på frågor som uppenbarligen
ha getts dem som skolläxor. Det är inte av elakhet, utan av ren omtanke.
Det tänker jag också fortsätta med - jag får mycket ofta frågor av den
typen, och jag behandlar alla på samma sätt. Jag uppmanar dem att
gå till biblioteket, låna en bok om astronomi, och själva söka svaren på
frågorna.
Jag gör bara undantag i två fall, när jag ser att barnen försökt finna
svar och att de är pålästa, men att de "kört fast", eller när jag gör
bedömningen att frågorna de undrar över är svåra att få svar på i vanliga
astronomiböcker.
/Björn |
1.Hur många jordklot skulle det behövas för att fylla solen? 2. Jag har lärt mig att solens diameter är 100 jordklot. Stämmer det?
3. Vi gick en rymdpromenad med skolan. Vi låtsades att solen var en apelsin. Hur många meter skulle det då vara till pluto? Det var ungefär 320 meter till Uranus.
Anna
/ Anna, 10 år från Sverige
Hej Anna,
Man kan jämföra solens och jordens storlekar på lite olika sätt. Om man
vill jämföra diametrarna, så stämmer det att solen är ungefär 100 gånger
större än jorden (109 gånger större för att vara exakt). Men om man vill
jämföra deras volymer, så är solen ca en miljon gånger större. Det skulle
alltså krävas mer än en miljon jordklot för att fylla solens volym. Ett tredje
sätt att jämföra, är att jämföra massorna. I så fall väger solen 330000 gånger
mer än jorden.
Avståndet mellan solen och Pluto är ungefär 39 gånger längre än avståndet mellan
solen och jorden, vilket alltså motsvarar 5.9 miljarder kilometer. Detta är
ca 8400 gånger mer än solens radie. Om vi säger att en apelsin är ca 5 centimeter
i radie, alltså 0.05 meter, så betyder det att Pluto skulle befinna sig 420 meter
ifrån apelsinen, om de var i skala!
/Björn |
Hej!
Jag undrar varför det är fel att säga att månen lyser?
/ Rebecka, 15 år från Habo
Hej Rebecka,
Det är inte fel att säga att månen lyser, för det gör den
ju uppenbarligen. Men det är fel att säga att månen
lyser med "eget" ljus, dvs ljus som den producerat själv.
I solsystemet är det bara solen som lyser med eget ljus,
alltså ljus som produceras tack vare den fusion av väte
till helium som pågår i solens inre. De övriga himlakropparna
i solsystemet, till exempel planeter och månen, lyser bara
för att de reflekterar solens ljus. Därför lyser månen bara
för att solljuset studsar på dess yta, inte för att den själv
sänder ut något ljus.
/Björn |
varför finns vulkanerf?????
/ Andrea Espinoza, 18 år från Stockholm
Hej Andrea,
När jorden bildades innehöll byggnadsmaterialet en hel del radioaktiva ämnen.
Värmet från dessa radioaktiva sönderfall har svårt för att ta sig ut ifrån
jordens inre. Det är därför som den yttre kärnan och manteln består av
smält sten med en temperatur på flera tusen grader.
Precis som vilken kastrull med vatten som helst, så kokar jorden
över ibland. Det går hål på jordens kalla (och tunna) skorpa,
och det smälta berget (lavan) sprutar ut. Det är detta vi
kallar för en vulkan.
/Björn |
hej :)
Kan du berätta om en stjärnas liv. typ hur bildas en stjärna? Hur kan det komma sig att den skickar ut ljus och värma? Hur länge lever en stjärna? Vad händer med den sedan?
tack pfh
/ elin, 15 år från Sollentuna
Hej Elin,
De vanligaste ämnena i rymden utgörs av gaserna väte och helium;
tillsammans utgör de ca 98% av den synliga massan i vår galax,
medan alla andra grundämnen (till exempel, syre, kväve, kol, järn
och guld) delar på de resten. Dessa ämnen ligger samlade i stora
moln i galaxen som kallas nebulosor. Gasen i nebulosorna faller
ibland samman på grund av den egna gravitationen, och det
bildas då en mycket kompakt centralkropp som omger sig med
en utplattad skiva av gas och stoft. Tillslut blir det så varm i
centralkroppen att vätekärnor tvingas att förenas med varandra
(de bildar då helium). Denna så kallade termonukleära fusionsprocess
genererar mycket energi - det är detta som får kroppen att lysa
starkt och sända ut värme: den har blivit en stjärna. I den utplattade
skivan kommer material sedan att slå sig samman och bilda planeter
och månar.
En stjärnas livslängd beror på dess massa. Solen, och andra stjärnor
som är relativt lätta, lever ganska länge. I solens fall är livstiden
ca 10 miljarder år (den är nu medelålders). Sådana stjärnor dör
genom att kasta av sig sina atmosfärer - det bildas då en så
kallad planetarisk nebulosa, i vars centrum man finner resterna
av den döende stjärnans kärna, som kallas för en vit dvärg. Denna
vita dvärg svalnar långsamt och blir tillslut helt kall (-270 grader),
en svart dvärg.
Stjärnor som är mycket tyngre än solen, lever sina liv relativt
snabbt (kanske bara några hundra miljoner år eller några
få miljarder år). De dör i våldsamma explosioner som kallas
supernovor. Efter explosionen återstår stjärnans tätt
sammanpackade centraldelar. Beroende på exakt hur
täta dessa objekt är, kallas de antingen neutronstjärnor
eller svarta hål.
/Björn |
jag forskar jättemycket om rymden. jag vet ju ganska mycket men inte allt.
1: visst är ordnigen på planeterna: merkurius, venus, jorden/tellus, mars, jupiter, saturnus, uranus, neptunus, pluto???
2: jag undrar om du kan ställa en fråga om djur till mig också???
/ felicia, 9 år från kiruna
Hej Felicia,
Ordningen på planeterna är rätt, men man räknar inte längre
Pluto som en planet, bara de åtta andra.
/Björn |
Hur kan alla planeter hålla sig på sin bana??
/ felicia, 12 år från Sverige (hehe)
Hej Felicia,
Planeterna håller sig i sina banor på grund av en kraft som
solen och planeterna drar i varandra med. Denna kraft
kallar vi för gravitation.
/Björn |
Hej!
Jag har just tittat på filmen om E.T i kväll och tyckte den var jättebra! E.T kommer visst från en planet som ligger ungefär 3 miljoner ljusår från jorden, kan du svara på vilken planet det skulle kunna vara?
Tack och hälsningar från Maximilian
/ Maximilian Wijkman Karlsson, 9 år från Göteborg
Hej Maximilian,
Jag håller med om att ET är en bra film. Men samtidigt är det just bara
en film, och inte verklighet. Den där planeten finns inte på riktigt,
utan bara i manusförfattarens fantasi. Men det gör ju inte filmen
sämre, eller hur?
/Björn |
hej björn vad består månen av?
kramar linne laaaale 13 år
/ Linne laaaale, 13 år från skog
Hej Linne,
Månen består av olika sorters bergarter, precis som jorden.
De vanligaste ämnena är därför som i alla stenar: kisel,
syre, och en rad olika metaller.
/Björn |
hej jag är en tjej på tio år som undrar, vad det är som skymmer månen när det är halv måne?
Tack på frh.
/ Bincahhhh, 10 år från tregas 16
Hej Bincah,
Planeter och månar lyser inte med eget ljus, utan reflekterar bara solens ljus.
När ett stort runt klot som månen blir belyst av solen, är det bara den
halva om månen som vätter mot solen som blir belyst, medan den
andra ligger i mörker. Månens faser beror då på från vilket håll vi ser
månen. Ser vi hela den solbelysta delen av månen säger vi att det
är fullmåne. Men om vi ser lika mycket av den solbelysta som den
mörka delen av månen, säger vi att vi ser en halvmåne. Så den
kropp som skymmer månen när det är halvmåne är faktiskt
månen själv!
/Björn |
Vad är skillnaden mellan en stjärna,måne och planet?
/ Jesper Nielsen, 13 år från Brålanda
Hej Jesper,
En stjärna är en himlakropp som är så stor att trycket i dess
centrum blivit högt nog för att kärnfysikaliska fusionsprocesser
ska kunna ske. Det närmaste exemplet är solen: i dess centrum
är trycket så stort att väteatomer slås samman och bildar
heliumatomer. När detta sker frigörs stora mängder energi, vilket
ger upphov till solens värme och ljus.
En planet är en himlakropp som kretsar kring solen (eller någon annan
stjärna), som är tillräckligt stor för att dess gravitation ska ha övervunnit
materialkrafterna och tvingat fram en (mer eller mindre) rund form hos
kroppen. Dessutom ska kroppen fullständigt dominera gravitationellt
i sin bana.
En måne är en himlakropp som kretsar kring en planet eller asteroid.
/Björn |
|
Föregående sida
