|
Panelen svarar
 Här är de frågor som har besvarats inom ämnet astronomi. Är du intresserad av något speciellt så kan du spara tid genom att söka efter det.
Här kan du ställa en egen fråga till Henrik Hartman om astronomi!
Jag undrar om det är helt svart i rymden eller om det är som här på jorden (ljust på dagen och mörkt på natten)?
/ Alexander, 10 år från Kinna
Hej Alexander!
Anledningen till att vi får en ljus himmel på dagen här på jorden är att solljuset sprids i atmosfären. Atmosfären är det tunna lager av olika gaser som ligger runt jorden och som vi andas. Att färgen på himlen blir blå beror på de gaser som finns där. I rymden finns ingen atmosfär som kan sprida ljuset från solen. Där finns det heller igen dag eller natt. Vi får natt och dag på jorden eftersom jorden snurrar runt sin egen axel och blir belyst av solen från ett håll. Kolla själv genom att lysa med en ficklampa från ett håll på en jordglob. Om du snurrar på jordgloben får olika delar av jorden natt och dag. Men ute i rymden lyser ju solen jämt och allt annat är svart (förutom de andra ljusa himmelsobjekten). Månen har t.ex. ingen atmosfär, så där är himlen helt svart även då solen står högt över horisonten. Vi upplever det nog som rätt konstigt att ha fullt solsken och nattsvart himmel, full med stjärnor.
Hälsningar
Daniel |
Varför flyttar sig månen på himlen under kvällen och varför flyttar den sig på himlen från en kväll till en annan?
/ Lena, 48 år från Falkenberg
Hej Lena!
Jorden snurrar som bekant ett varv runt sin egen axel på ett dygn. Det betyder att månen, solen och alla stjärnor ser ut att röra sig över himlen. Det är alltså vi som rör på oss, månen, solen och alla stjärnor står i princip stilla.
Men månen rör sig också i en bana runt jorden. Ett varv tar ungefär 28 dygn, så det är därför månen flyttar sig på himlen från en kväll till en annan, vilket också skapar månfaserna (se ett tidigare svar).
Hälsningar
Daniel |
Hur bär man sig åt för att upptäcka mörk materia?
Vad är the Great attractor och the Great Wall?
/ Niclas, 15 år från stockholm
Hej Niclas!
Eftersom mörk materia inte kan observeras direkt med de instrument vi har i dag, får man leta efter mörk materia genom att titta på hur denna påverkar synlig materia. Man kan t.ex. titta på hur galaxer rör sig eller hur ljus från avlägsna galaxer beter sig.
"The Great Attractor" är en stor massa som påverkar vår galax och galaxer i närheten med sin stora gravitation. Man tror att "the Great Attractor" är en stor galaxhop, men den är svår att se, eftersom den döjs av alla stjärnor i vår galax.
"The Great Wall" är också en stor hop av galaxer, så det är inget enskilt stort objekt.
Hälsningar
Daniel |
Vad är det som skiljer de olika dvärgarna åt? Röd, vit, brun , svart.
Har försökt hitta svar som är korta och tydliga, lätta att komma ihåg, men inte lyckats..
Har fått för mig att det har med deras storlek att göra, stämmer detta?
/ Sandra, 30 år från Stockholm
Hej Sandra!
Dessa stjärnor kallas dvärgar för att de är mindre är "medelstorleken". Färgen på dem beror på temperaturen, precis som färgen på en järnbit. När järnet är kallt, är de svart (det lyser inte av sig självt). Värmer du järnet, ser du att det börjar lysa i rött, sedan gult och till slut i princip vitt.
En röd dvärg är en liten stjärna som har en yttemperatur på ungefär 4000 K. En vit dvärg är resterna av en röd jätte och är mycket kompakt och het. En vit dvärg svalnar med åren och lyser allt svagare för att till slut bli en svart dvärg, alltså en som inte lyser. Man tror att vår sol kommer att svälla upp till en röd jätte när den börjar bränna slut på sitt bränsle för att sedan bli en vit dvärg och till slut en svart dvärg. En brun dvärg är en kropp som inte riktigt hade tillräckligt med massa för att kärnreaktioner skulle kunna starta ordentligt och få den att lysa som en vanlig stjärna. En misslyckad stjärna, skulle man kunna säga. Hade den haft lite större massa, kunde den ha blivit en röd dvärg.
På http://chandra.harvard.edu/resources/misc/special_features.html kan du hitta en interaktiv guide till stjärnornas utveckling (kräver att du har flash installerat).
Hälsningar
Daniel |
Jag skulle vilja veta varför jorden består tillmestandels av vatten? TACK PÅ FÖRHAND!
/ Victoria Thore, 16 år från Malmö
Hej Victoria!
Jordens yta är till två tredjedelar täckt av vatten, men ser man till hela jorden är vatten inte vanligt. Att jorden lyckats behålla sitt vatten beror förenklat på att den ligger på lagom avstånd från solen och att den har en atmosfär. Inuti jorden är det mycket hett och allt vatten har förångats till atmosfären och sedan regnat ner på ytan.
Hälsningar
Daniel |
Har funderat på det här med svarta hål.
Om man utgår ifrån att de finns och att
det är stjärnor som kollapsat pga den stora
massan utvecklade gravitation,och att gravitationen är så stor att inte ens ljuset släpps ut.
Då tycker man ju att de även skall dra till sig rymdmaterial och kanske i en förlängning även andra himlakroppar etc.
Om det vore så,och om man bortser från tid,för den är ju obegränsad i rymdsammanhang. Nu till min fråga,,,,skulle det teoretiskt kunna förhålla sig så att de svarta hålen under miljarder år drar till sig allt större mängder rymdmaterial att detta skapar jättelika SV-HÅL med så oerhört gravitationstryck att det startar en kärnexplosition, en cyklistiskt återkommande BIG-BANG som skulle vara skapare av allts pånyttfödelse och som håller igång all utvecklande och förändrande. Jag menar om det är så som det sägs att himlakroppar i rymden rör sig ut liksom från ett(BIG-BANG) explositioscentrum åt alla håll.Så måste ju denna rörelse någon gång avstanna och kan då påverkas av sv-hålens starka gravitation så att himlakroppparna och även allt annat dras till dem på ett antal miljarder år,,,,,,kan de svarta hålen vara den motor som sköter om att BIG-BANGEN återkommer med jämna mellanrum och håller i gång oändligheten i rymden,,för då skulle man ju kunna säga BIG-BANGEN vara rymdens och världsalltets pulslslag som håller igång den eviga föränringen,som både avslutar och startar allting i all oändlighet. En sorts evigt jättelikt liv varav människan i jämförelse kanske är en periferiär biprodukt utan betydelse för slutprodukten och dess början alltså isåfall BIG-BANG.
Jag kanske tänker helt åt skogen,men du som kan sådant här kan väl vara snäll och säga hur det i verkligheten förhåller sig.
Nu är det ju snart jul så jag önskar dig en jättetrevlig jul med tillbehör etc.
mvh Jocke
/ Jocke, 40 år från Essunga kommun
Hej Jocke,
Bilden av svarta hål som jättelika dammsugare är inte helt riktig. De svarta hålen "suger" inte objekt till sig, lika lite som vår egen sol suger till sig planeterna den har i omloppsbana runt sig. Ligger ett objekt, t.ex. en planet, i omloppsbana runt ett svart hål kommer den att ligga kvar där om rörelsen inte bromsas genom t.ex. kollisioner med andra objekt. Om jorden skulle bromsas i sin bana, skulle den gå i spiral in mot solen, där den till slut skulle slukas. Men så länge den inte bromsas ligger den kvar i sin bana. Då och då kommer dock stjärnor på kollisionskurs med ett svart hål och kan då slukas, så att det svarta hålet växer sig större.
I ett svart hål är trycket så stort att det inte längre finns några atomer. Redan en neutronstjärna är så kompakt att elektroner och protoner i atomerna har reagerat till neutroner. Så vi kan inte tala om några kärnreaktioner.
En annan missuppfattning är att Big Bang var en explosion någonstans i universum och att allt nu rör sig bort från den punkten, där explosionen ägde rum. Det var inte materien i universum som började expandera, utan själva universum. Innan Big Bang fanns inte det universum vi ser idag, inte ens tomrummet. Något "innan" Big Bang eller "utanför" universum finns inte, eftersom både tiden och rummet skapades vid Big Bang. Expansionen av universum har den egenskapen, att allt tycks avlägsna sig från dig, vilken punkt du än observerar från. Det är inte objekten i sig själva som rör sig, utan rymden som expanderar. Galaxerna kan jämföras med russin i en jäsande deg. Russinen ligger stilla på sin plats i degen, men när degen jäser avlägsnar sig russinen från varandra.
God fortsättning!
Hälsningar
Daniel |
Har du varit i rymden i så fall hur kändes det?
/ Linnea Johansson, 10 år från Engelbrektsgatan. 9 i Skara
Hej Linnea!
Nej, jag har inte varit i rymden, så jag vet inte hur det känns. Bilden på mig i rymddräkt är inte äkta.
Hälsningar
Daniel |
Hej!
Jag undrar hur det kommer sig att man kan se månen både på dagen och natten. Då borde ju andra sidan av jordklotet inte se den alls. jag har tänkt att om det är fullmåne här så är det kanske nymåne på andra sidan jorden, men det går ju inte!!! BEHÖVER ETT SVAR!
P.S. Jag behöver en bra förklaring... är lite trög
Hälsiningar
Stina
/ Stina, 13 år från Stockholm
Hej Stina!
Jorden snurrar som bekant runt solen. Och runt jorden snurrar månen. Jorden gör ett varv runt solen på ett år, medan månen tar ungefär 28 dagar på sig att snurra ett varv runt jorden. Jämfört med ett år är 28 dagar inte mycket, så vi kan säga att jorden i princip står still i sin bana runt solen under den tid månen går ett varv runt jorden. Jorden snurrar också ett varv runt sin egen axel på ett dygn. OK, tänk dig nu att du är jorden och i ena handen håller du månen med utsträckt arm (detta är inte skalenligt, men det duger). Bakom dig har du en stark strålkastare som fungerar som solen. Den lyser dig i ryggen och om du håller månen framför dig, ser du att ytan som är vänd mot dig är helt belyst (fullmåne). Men ditt ansikte är inte belyst, eftersom du är vänd från strålkastaren (solen). Det är natt på den sidan av jorden. Din nacke är däremot helt belyst; där är det dag. Vänder du dig så att du har strålkastaren från sidan, ser du att din måne bara är belyst till hälften (halvmåne). Halva ditt ansikte får också ljus; i gränsen mellan mörker och ljus är det skymning eller gryning (beroende på åt vilket håll du vrider dig). Vänder du dig mot strålkastaren blir hela ditt ansikte belyst (det är dag) och månen är svart, eftersom den belysta delen är vänd från jorden. Vänd dig ett kvarts varv till och månen är halv och ett kvarts varv till och vi är tillbaka vid fullmåne. Det som är svårt att illustrera med detta exempel är att jorden (alltså ditt huvud!) ska ha snurrat ungefär 28 varv då månen gått genom alla faser. Eftersom jorden snurrar ett varv runt sin axel på ett dygn, hinner alla på jorden se månen under en viss fas (egentligen är månen t.ex. exakt full bara vid en viss tidpunkt, då månen, jorden och solen står på en linje, men vi kan inte se någon skillnad i fas på några timmar hit eller dit). Så länge månen är ovanför horisonten, kan vi se den, även om det är dag.
Ta en titt på animationen på http://www.sumanasinc.com/webcontent/anisamples/astronomy/moonphase.html.
Återkom gärna, om du inte riktigt förstod.
Hälsningar
Daniel |
Varför säger man svart hål om vissa stjärnor när det inte alls är frågan om något hål. Jag tycker att svart stjärna vore ett mer riktigt namn.
/ ulf näslund från ÖSTERSUND
Hej Ulf!
Ja, det kan man tycka. Men det är ju heller ingen stjärna längre. Anledningen till namnet är att ett svart hål, om man skulle kunna se det, skulle avteckna sig som just ett svart hål mot en bakgrund av stjärnor. Ett svart hål bildar också ett "hål" i gravitationen.
Hälsningar
Daniel |
hej hur känns det att vara i rymden ?
hur ser det ut?
vad gör ni i rymden?
/ vanja, 10 år från göteborg
Hej Vanja!
Jag misstänkte att den här frågan skulle komma. Bilden på mig är ett montage, duktigt gjort av Richard Svensson. Jag är alltså ingen astronaut, så jag kan tyvärr inte svara på din fråga.
Hälsningar
Daniel |
Är det skönt att vara uppe i rymden ? Hoppas det :D !!
/ Frida, 10 år från Göteborg
Hej Frida!
Människan och alla andra varelser på jorden har genom evolutionen under miljontals år anpassats till förhållandena på vår planet. Att vara ute i rymden i tyngdlöshet är inte kroppen anpassad till. Det gör att astronauter inte mår så bra av det. Hjärtat och andra muskler får inte jobba som de är vana vid och de förtvinar. Därför är det viktigt att astronauterna har mycket fysisk träning. I rymden finns inte heller någon atmosfär som skyddar från skadlig strålning m.m.
Men det kan nog vara en häftig upplevelse att vara uppe i rymden, i alla fall en liten stund.
Hälsningar
Daniel |
Hejsan!
Idag pratade min fröken om en ny planet som man upptäckt!
Den hette sedna!
Har man upptäckt den??
'
och vet man om Pluto är en planet eller en isklump??!!
/ Martina, 11 år från oxelösund
Hej Martina!
Man observerade i slutet av 2003 ett objekt på stjärnhimlen, som man inte sett tidigare. Det visade sig att objektet låg ungefär tre gånger längre bort från solen jämfört med vad planeten Pluto gör. Trots att det ligger så långt borta tillhör det vårt solsystem och man gav det namnet Sedna. Man vet inte riktigt storleken på Sedna, men någonstans mellan 1300 och 1800 km i diameter bör den vara. Det är betydligt mindre än vår måne och mindre än Pluto. Det finns ingen regel som säger om ett objekt är en planet eller inte, så det är upp till var och en om man vill kalla Sedna för en planet. De flesta håller nog med om att det inte är en planet i alla fall.
Pluto är en planet, men man har diskuterat om den ska få kallas en planet på grund av att den är så liten. Jag tror i alla fall att den blir kallad planet i fortsättningen också.
Hälsningar
Daniel |
Hejsan Daniel!!?
Min fråga är:
Är stjärnor solar som finns sååååå långt bort att deras ljus blir så små att det ser ut som stjärner??!!
Glad för svar :) :) :) !!
Kram
//Martina
/ Martina, 11 år från oxelösund
Hej Martina!
Det stämmer. Stjärnor är solar som ligger långt borta. Om vi skulle resa ut i rymden, skulle vår sol på långt avstånd se ut som en stjärna. Så en stjärnas ljusstyrka beror på hur starkt den lyser och hur långt bort den ligger.
Hälsningar
Daniel |
|
Föregående sida
