Jag älskade?jag hatade?

Mina tårar rinner ner för mina kinder som vatten pålar i bäckar...
Mina kinder är röda så röda som rosor....
Mina kropp skakar av räddsla och sorg precis som man skakar då man gjort nåt läskigt....
Mina tårar forsar fram som om det inte fanns nåt slut på dom...
Mitt hjärta känns totalt tomt och lågorna slår hett runt omkring mig...

Litet ord så litet krossade mig på 1..2..3..4..5 sekunder och ingen mer mig var där utan bara ett litet barn som inte längre viste vad hon skulle göra...

Lågor lågor överallt hela huset brinner och skogen där oxå inget mer ska kvar vara utav dig eller mig...

Men bevisen dom finns överallt hur jag än gör är jag det största bevis som funnits så för att bort med allt ska behövs även jag från jordens yta radderas ut... du vet helt enkelt suddas utt?

Smärtsamt äre att sitta där så ensam kvar ingen hör ingen ser lågorna slå runt omkring mig...

Elden suddar utt allt ting i sin väg lämnar bara små bevis kvar av det som var där...

Tårar rinner och blodet forsar...
Utan dig ingen mig helt enklet finns jag inte mer för vart var det du försvann ? utan ett enda hejdå du gick iväg helt enkelt lämnade mig kvar i detta tomma hus mitt i skogen helt ensam så nu får jag det sista du håller kärt att för alltid försvinna bort från vår värld...

Jag vara bara en sak som helt enkelt inte föll dig i smak...
Mitt hjärta trodde på varenda ord du sa men med tiden blev det bara svårare att förstå eller tro på vad du nu än sa...

För varje sak du lova kom bara mer smärta och hat så nu ska jag en gång för alla sudda utt det som var kvar den där platsen vi älskade som barn som med tiden blev mitt fängelse...

Du var fri men jag var fångad...
Du och jag vi värkade va ett underbart par som folk avgudade och sa: se så lycklig hon är varje dag...
Men det dom inte vet är vad jag genomled för att jag föll för dig som barn...
För att jag sa dom små orden : jag älskar dig...
blev jag helt plötsligt nåt du ägde mer än nåt annat..
Jag vart en sak som du var stolt över att ha? Jag var helt enkelt bara en sak?

Jag får nu allt att ta slut jag sätter nu stopp för det som länge nu hänt i många år som jag aldrig riktigt förstod..
Jag undrar var det verkligen så underbart att leka med mina känslor?
Var det så kul att se mig lida för allt du sa?

Lågorna stiger högre och högre snart finns inget kvar snart försvinner även jag...
Men vet du en sak? Om du aldrig blivit såhär skulle jag aldrig blivit som jag blev...Jag kanske för alltid skulle varit blyg och rädd men då du behandlade mig som en sak vad betydde det då om jag helt enkelt inte brydde mig längre?

Det "jag" blev var helt enkelt aldrig mitt riktiga "jag" som helst av allt ville skrika högt och försöka komma bort från dig men kan även jag som behandlast sämst av dig faktis riktigt ha älskat dig? Kan jag älskat dig för att hoppet om att den vanliga du än fanns kvar?
Dom frågorna vågar jag aldrig svara på och aldrig vågar jag stanna kvar vi din sida så nu försvinner det du höll så kärt bort från den här planeten och bort från allt som du någonsin gjort...
Nu försvinner det sista du hade som påminde dig om din tid som barn innan du blev helt jävla sjuk..

Jag? Jag? Var det jag som älskade dig? var det jag som hatade dig så ? vart det verkligen jag som fanns där?.... om det så var det så finns det inget mer "jag" för nu går allt hopp och liv upp i rök då den här platsen suddas utt med eldens kraft och hat...

ingen mer jag ingen mer smärta och hat....