Mardrömmen

Skriven av Jess, 11 år från Stockholm.

-Skynda dig Jack! skrek jag och hoppade i det kalla vattnet. Jack stod kvar på bryggan. Jack var familjens alldeles egna hund.
-Kom då gubben, lockade jag. Tillslut lyckades jag få i den stora goldenlatrivern i vattnet.Vi badade en stund.Sedan gick vi upp. Jag märkte direkt att något var fel. Denn lilla sommarstugan vi lånat såg inte lika välkomnande ut som den brukade Göra. Jag skyndade upp till huset, öppnade dörren och var nära att svimma av det jag såg. LLt var sönder, det öåg huler om buller över allt. Jag började känna panik. Vad har hänt. Jag såg stora röda fleckar på golvet.
-Hjälp, viskade jag tyst.
-mamma?pappa?Micke? Inget svar. Jag började gråta. Vad ska jag gör? kom upp i mitt huvud hela tiden. Jag kunde inte tänka klart, så rädd var jag . Jag hörde en plancka som knackade bakom mig. Jag vände mig blicktsnabbt om.
-Nu har vi dig, Flickunge, sa den stora mannen som hade kommit från ingenstans.
-Ja, nu har vi dig, sa ännu en röst bakom mig. Jag blev livrädd! Vad skulle hända nu?! Männen kom närmare och närmare.
-Var Är mamma, pappa och Micke, pep jag åt männen.
-var de är?Svarade mannen, de är i.. Jag kände något vått i ansiktet och vaknade med ett ryck. Phu, det hade bara varit en mardröm. Jag kände i pannan. Jag var varm. Jag hade tydligen svettats. Jag hörde mamma ropa. Fan, tänkte jag för mig själv. Skolan, min värsta mardrömm.