På bussen har du sett mig, jag har sett dig
Jag har sett dig
Inte särskilt synlig men märkbar ändå
Jag har sett dig och sträckt ut min hand
Den är kvar
Du behöver inte famla, inte be
Jag har värmen som du söker
Den ska du få av mig
Du har iakttagit mig
Jag har sett
På bussen har vi suttit
Jag längst fram
Du strax bakom
Du har stirrat på min nacke där håret lockar sig
Jag har kastat blickar bakåt
Svarta, mördande blickar
Du har aldrig gett dig
Som svar har jag fått ditt leende
Det är ganska anspråkslöst
Jag har det i min ficka och tittar på det ibland
Du har det tufft
Jag vet
Jag har hört
Jag har sett
Låt mig få hjälpa, ge dig mitt allt
Som du har grävt ner dig ska jag gräva upp dig
Med mina händer ska jag gräva
För kärlekens skull
Jag tar dina händer
Men kärleken vet jag inte om jag vågar ta
Det är så många gånger jag har blivit sviken
Trampad på
Utan dig hade jag aldrig tagit mig upp
Jag har aldrig älskat, sällan blivit älskad
Du säger att du ska ge mig allt
Vad ska du själv ha kvar?
I kärleken delar man
Jag älskar
Du kan älska
Vi kan älska tillsammans
Skriven av Camilla Hällbom, 18 år från Tullinge.