Vila i frid

Det går inte ihop.
Du skulle till skolan,
en vanlig dag.
Och så kom den,
bilen.
Som vi alla från och med den dagen,
fruktar för våra liv.
Cykeln blev bucklig.
Eller, ja, den gick sönder.
Ditt huvud med.
Hjälmen gjorde inte ett skit,
nej,
den gick av.
Akademiska i uppsala.
Du låg där, visste inte,
du visste ingenting.
Du var ju medvetslös.
Maskinen andades åt dig.
Du var ju hjärndöd.
Om du kopplades ut,
skulle du dö.
Jag menar, dom hade ju inget val?
Men nu finns du inte mer.
Jag fattar det inte.
Men jag tycker inte synd om mig själv.
Utan din familj.
Din syster,
nu är hon ensamt barn.
Din mamma,
och din pappa.
Jag vet inte vad jag ska säga.
Jag älskar dejj förevigt.

Vila i frid, my dear <3