Like You

Skriven av Stephanie, 15 år från Småland.

Jessika såg avrunden under hennes fötter. Hon stod på en klippa en bra bit över havet. Stilsamma tårar rann längs hennes ansikte. Hon såg hans ansikte framför sig. Han log innan han steg ut på vägen utan att se sig för. En lastbil kom samtidigt och han blev på körd.
"Allt är mitt fel." tänkte hon. "Om jag bara inte pratat med honom då skulle han sett sig för."
Hennes iPod spelar upp Like You av Evanescence.
"I long to be like you. Lie cold in the grond like you." sjunger hon.
Första gången de hade träffats hade hon hatat honom. Han var en rik snobb som verkade tro att han var bättre än alla andra. De hade varit när de träffade klassen för första gången. Själv var hon normal verken populär, emo, plugghäst eller tönt. Hon var neutral utan på inuti hade hon ett ensamt hjärta. Efter nåra månade ändrade han på det. Han fick henne att le och skratta och hon låg länge och dagdrömden om honom. Nu kunde hon inte äns se sig i speglen. När hon försökt strax efter olyckan slutade det med att hon slog sönder speglen. Hon hade fortfarande kvar såren.
Hon bakade lite och sedan tog ett språng framåt.
Hon bländades av ett vitt ljus. Han log mot henne och tog hennes hand. De gick tillsammans genom porten till livet efter döden. Innan de gick igenom såg sig Jessika om. Hon såg sin kropp i en kista och hennes familj som grät. Hon kände sig skyldig. Hon hade orsakat dem den smärtan. Hon gick igonom porten med hängade huvud.