I ensamhetens vrå

Jag sitter här
I ensamhetens vrå
Och tittar på mina minnen;
Skratt, leenden och vänner
Alla dem som älskade mig, som mig känner.

Jag öppnar ögonen
Vill inte se
Inte höra;
Alla tragiska ord som får mig att gråta
Om man bara ville mig förlåta

Jag kryper mot en annan vinkel
En ljusare vrå
Där alla lyckliga fanns;
Glad, lugna och empatiska
Där finns inga hatiska.

Någon mot min vrå vandrar
Tittar mig i ögonen
Räcker ut sin hand och säger;
Sitt inte där och tänk på betydelselösa minnen,
Kom med mig, och möt en ljusare plats, himmelen.

Jag kan inte tro mina ögon
En som bryr sig
En som vet vad jag vill;
Någon som hjälper mig mot frihetens värld,
Men jag vet, det kommer bli en lång, lång färd.