Min tur Vems tur är det?
Min? Min tur?
Äntligen!
Som jag väntat och längtat,
Kön med alla dessa människor...
Den var alldeles för lång
Men nu är ditt min tur,
Min tur att visa vem jag är
Så att Du äntligen kan se mig
Jag tycker det är dags nu,
Tiden har gått och gått
Sekunder som ilat fröbi,
Blivit till minuter,
Blivit till timmar,
Till dagar.
Nu är väntan över.
Scenen ligger öppen,
Alla väntar på mig
Om jag inte tar chansen förlorar jag
Scenskräck.
Åh nej. Inte en chans.
Bara lite. Eller?
Mycket. Åh nej.
Varför vågar jag inte?
Ta chansen, ditt dumhuvud!
Kom igen!
Bara ett litet steg.
Varför är det så svårt?
Sekunderna fortsätter att ila förbi.
Tiden rinner iväg.
Djupt andetag.
Ett ord klarar du. Ett ord.
Hej.
Det räcker inte.
Jag var inte sist i kön.
Det stod någon bakom mig,
Lika otålig som jag en gång var.
För sent.
Varför, varför, varför?
Varför lyckas jag inte?
Jag tittar på kön.
Oändlig. Nej, där borta tar den slut.
Jag går och ställer mig sist,
Väntar på min tur. Skriven av HonungsHumlan, 12 år från Huddinge. |