Låt mig flygga! Jag sträker ut mina vingar
Det knakar litte lätt i dom
De har inte blivit användna sen den fruktansvärda natten för 100 årsedan
När jag bett dig
Jag förbannar mig själv
Men jag har suttit av mitt straff, mitt samvette och min ångest
Jag kommer alldrig göra om det
Men jag måste sträcka ut mina vingar och flygga
Det är min sista stund
Min sista stund är kommen
Jag ska alldrig komma tillbaka till det här stället
Inte förns din gast tvingar mig knappast att jag kommer tillbaks änndå
Jag bet min kära till döds
Så låt mig breda ut mina vingar och flygga
Så låt mig flygga, en sista sak förlåt
Skriven av Ängel eller demon?, 13 år från Hässleholm. |