Somaren är jag! Jag ligger i gräset och funderar på, hur blommorna på grannens tomt egentligen kan stå. Stjälkarna år långa och bladen är korta, snart är våren ricktigt borta. Jag ställer mig upp och funderar ett tag, funderar på hur det skulle vara om jag inte var jag.
Håret är utsläpt och svajar i vinden Jag tittar upp och ser den stora vackra linden. Bladen är gröna och stora nog, jag går ut på en bro som leder till en skog. Jag sätter mig på bron och funderar, det viktigaste är nog att jag är jag. Fötterna är svala och dinglar i ån, och det börjar bli ricktigt kallt om ena tån.
Jag reser mig upp och går en bit, då ser jag en fjäril som flyger hit och dit. Jag börjar bli trött och jag lägger mig ner, himlen är blå och det är det jag ser. Jag blundar och tänker, här ligger jag och jag kommer nog ligga här ett tag.
Jag sommnar och såver en ganska bra stund. Efter 45 minuter vaknar jag av en liten hund. Jag går ut ur skogen och över bron, då jag känner att det är något blött i skon. Nu står jag i regnet som öser ner,det kommer bara mer och mer. Jag står där mitt i regnet och funderar ett tag, jag älskar sommarn och det är jag. Skriven av Wilma Stenhardt, 11 år från Täby. |