Kärlek kan bli hat

Skriven av Victoria, 13 år från Örkelljunga.

"Jag tänker aldrig förlåta honom," viskar jag och öppnar ytterdörren.
Allting är så vitt nu, det är så skönt med vinter. Jag står på trappan med mina bara fötter. Den är så kall. Jag tar ett steg och ett till steg.
Till slut står jag på det sista trappsteget. Jag känner att jag vill hoppa rakt in i en snödriva. Det skulle inte spela någon roll om jag blev sjuk.
Jag nuddar det vita snötäcket med stortån. Det isar till.
Jag drar snabbt upp den igen. Ska jag verkligen göra det här? Om inte Ebbe hade dumpat mig hade jag inte känt så här!
Jag känner här ilskan kommer. Jag ska göra det! Jag går ner. det isar ännu värre nu. Men jag bryr mej inte. Jag går rätt länge i snön.
Jag skyndar mej upp. Jag känner mej nöjd och går in.

Några dagar senare....

Jag ligger i sängen här hemma och mår dåligt. Det är skönt att slippa Ebbe. Jag stängde ju av mobilen för att slippa honom. Och sen satte jag inte på den igen. Jag öppnar lådan som jag slängde ner den i. Tja, det är ju en rätt fin mobil. Jag startar den och kollar om jag har fått något sms. Ett från Lina och ett från Ebbe. Jag börjar med Linas.
Hej Molly! Hoppas att du mår bättre snart, Lina. Hon är en sån bra kompis. Jag tvekar men tittar på Ebbes också.
Hej Molly! Hoppas att du mår bra. Jag ville bara säga förlåt, och jag hoppas att vi kan vara vänner, Ebbe. Vad snäll han är. Jag börjar skriva ett sms till Ebbe. Klart att vi kan vara vänner...